På det lilla torget i Överkalix står den kulturmärkta kiosken kvar från femtiotalet, då det rörde sig dubbelt så mycket människor i området jämfört med i dag. Några lunchsugna gäster söker sig till det som nu heter Nettans Centumkiosk, där Nettan själv vänder burgare och stoppar ner pommes frites.
– Det finns en positiv anda i kommunen, det tycker jag. Men vi måste våga prova något nytt, menar Jeanette ”Nettan” Johansson.
Hon är född i Överkalix men flyttade som många andra söderut i sin ungdom. Efter 22 år har hon flyttat tillbaka igen och tagit över kiosken.
– Det är företagandet som ger jobb här. Man måste vara kreativ och försöka skapa något själv, anser hon.
Barndomsvännen Bengt Karlsson kommer in och beställer mat. Till skillnad från många andra valde han att stanna kvar, och han har fått ihop sitt levebröd som inhyrd kock, egen catering och med att bygga bastuflottar bland annat. I dag är han med och flyttstädar på hotellet Grand Arctic som klappar igen och byter ägare.
– Här läggs det ner allting, men jag satsar, säger han skämtsamt men fortsätter.
– Vi är ju flockdjur och vill bo där det är folk. Börjar det tömmas här kommer ingen flytta hit.
Kommunalrådet Birgitta Persson (S) tillträdde 2011 med visionen att kommunen skulle ha 5.000 invånare år 2020.
– Det är ett strävansmål, men det är lite pyssel innan man kommer dit, medger hon.
Fokus ligger i första hand på möjlighet till försörjning, i andra hand på ett bra boende och slutligen en bra fritid. Hon önskar att kommunen snabbare fått till stånd det näringslivskontor hon nu hoppas ska generera jobb.
– Många stora företag fungerar bra här, men kommunen måste bland annat förenkla upphandlingsprocesserna gentemot sina underleverantörer, konstaterar hon.
Oppositionens fem partier har gått samman och bildat Överkalix Framtid. I deras Agenda 2025 efterlyser de nu bland annat ”... nya grepp, exempelvis sociala företag, kooperativ och byaföreningar som näringsidkare”. Göran Larsson (Fp) anser att den sittande makten helt har missat landsbygdsutvecklingsfrågan.
– I landets glesaste glesbygd måste vi ha ett landsbygdsråd som har kontakt med byaföreningarna, menar han.
Eftersom 60 procent av kommuninvånarna bor ute i byarna, tycker Göran Larsson att det också är där man ska satsa. Bland annat med bredband.
– Centrumutveckling i all ära, men det är kanske inte där vi har vårt största tapp, menar han.
– Vi måste ta rätt på det lokala engagemanget.