Vårsolen gassar skönt mot renskinnen, och från eldstaden på marken stiger dofterna av brasrök, smältande snö och nykokt kaffe. Runt omkring – i och utanför ett antal burar – följer tjugo par Alaskan husky-ögon intresserat vad som är på gång. Nedanför, på den snötäckta sjön med samma namn som byn, gnistrar slädspåren lockande inför dagens draghundstur.
– Vi gillar att vara ute. Så då är ju det här perfekt, säger Katharina Koch-Hartke och slår entusiastiskt ut med armarna.
Sedan hon och Johanna Heinrich kom hit för sju år sedan driver de en on line-resebyrå från Överkalixbyn, en verksamhet de startade tre år tidigare. Genom den syr de ihop paketresor eller förmedlar boenden inom hela Skandinavien. Men de åtar sig även guideuppdrag åt andra turist- och reseföretag. Gästerna kommer till största delen från Tyskland, Schweiz och Österrike.
– I sommar har vi till exempel åtta vandringsturer i Lofoten. Då sköter Katharina tre av turerna och jag de andra, säger Johanna Heinrich.
Fram tills ifjol tog paret dessutom i egen regi emot ett hundratal turister här i polcirkellandet kring Överkalix samt i övriga Skandinavien. Inriktningen var klimatsmarta aktiviteter som snöskoturer, hundspannskörning, midnattssolsvandringar, cykelfärder och olika slags kulturprogram. Men den delen ligger just nu på is eftersom båda laddar för fullt inför Katharinas livs utmaning:
– Att ta fram och träna ett eget hundspann till Finnmarkslöpets 120 milslopp år 2021, säger Katharina Koch-Hartke och får en speciell lyser i ögonen.
Äventyret innebär sex-åtta dagars hundspannskörning rätt ut i det norska fjäll- och slättlandet. Med storslagna naturupplevelser, samspel med hundarna – men också enorma påfrestningar.
– Det som lockar är att få testa sig själv och hundarna. Samtidigt krävs det otroligt mycket. Största utmaningen är sömnbristen. Under tävlingens tolv stopp hinner man kanske med en-två timmars sömn åt gången. Under ett annat lopp fick jag till och med hallucinationer för att jag var så trött. Plötsligt såg det ut som om en husvägg och bilar kom emot mig mitt på fjället, berättar Katharina Koch-Hartke som bland olika förberedande slädhundslopp har deltagit tre gånger i Finnmarkslöpets kortare 55 milslöp. Senast i år.
– Men då var jag tyvärr tvungen att bryta. Jag hade med två unghundar som inte har lärt sig att spara energi, och de blev för trötta, berättar hon.
Makan Johanna Heinrich spelar en minst lika viktig roll mot det gemensamma målet. Hon sköter markservicen och kör följebilen under tävlingarna. Men ser också till att paret har en jämn inkomst under vintern när nästan hela Katharinas tid krävs för att skola in och träna hundar – inte sällan genom dagsturer på uppemot åtta mil.
– Det känns bra att hon får chansen att göra det här. Så fram till maj jobbar jag på en turistanläggning i Slagnäs, men förlägger schemat så att jag kan vara med på tävlingarna. Hundintresset är ju också något vi delar, även om jag inte har samma tävlingsinstinkt som Katharina, säger Johanna Heinrich.
Faktum är att det just var genom de fyrbenta vännerna som de båda träffades för ett tiotal år sedan. Katharina som kommer från den mindre staden Borgholzhausen ville nämligen prova på något nytt innan hon fortsatte med sina studier till tandläkare och sökte därför ett säsongsjobb på ett draghundsföretag i Skaulo utanför Gällivare. Där arbetade storstadstjejen Johanna från München…
– Jag fick i uppdrag att hämta Katharina på tågstationen i Gällivare. På vägen därifrån såg vi två älgar. Minns du, säger Johanna leende vänd mot Katharina.
Tre år senare var paret gifta. Guldstället i Miekojärvi hittade de sedan via en annons på nätet. Efter en hisnande hundspannstur på isen säger Johanna Heinrich att det absolut inte är något som de har ångrat. Katharina Koch-Hartke håller med:
– Vi älskar att bo här. Samtidigt som det ligger centralt mitt i Norrbotten är det lagom avskilt med fantastiska möjligheter att träna hundarna:
– Precis det vi vill hålla på med.