Minns ni Katharina Koch-Hartke och Johanna Heinrich? Efter 15 år som turistföretagare i Norrbotten och byn Miekojärvi hade paret känt sig redo att fortsätta satsa, tagit över gästgiveriet i centralorten och köpt in dyr aktivitetsutrustning. Sedan kom coronaviruset – och i stort sett över en natt var alla bokningar borta, liksom alla inkomster. Plötsligt visste de inte hur de skulle kunna köpa mat till sina 33 slädhundar. I NSD vädjade de därför om hjälp – vilket ledde till ett sällan skådat gensvar.
– Vi hade aldrig kunnat föreställa oss det innan. Privatpersoner från hela landet hörde av sig och ville hjälpa. Men också ett hundmatsföretag, säger Katharina Koch-Hartke med ett stort leende och andedräkten som en vit kvast ur munnen.
Bredvid henne i de vindpinade, iskalla minusgraderna tumlar två av gårdens Alaskan huskies – noggrant iakttagna av kompisarna i inhägnaderna och lyckligt omedvetna om hur historien faktiskt kunde ha slutat:
– Hade vi inte kunnat ge mat till hundarna hade vi ju varit tvungna att hitta nya hem till dem eller något ännu värre, säger Johanna Heinrich.
Men nu blev det alltså inte så. På gården stod istället snart flera pallar med hundmat som skänkts av hundmatsföretaget, och många privatpersoner ville bli matfaddrar eller ge bidrag.
– Tack vare det klarade vi den akuta tiden för att ordna något långsiktigt, säger Johanna.
Turistföretaget som paret vigt många år åt gick däremot inte att rädda. Huvudinriktningen mot utländska gäster och de nya investeringarna gjorde läget för tufft. Så när gästerna skulle ha strömmat till skrev paret på konkurspappren. Något som blev särskilt jobbigt för Johanna:
– Jag sov inte på hela sommaren och allt kändes helt tomt. Säkert blev det värre eftersom jag jobbat så hårt under lång tid innan.
Katarina blev först med att hitta en ny väg:
– Jag såg en kurs i röjning och trädfällning som jag hoppade på. Det var jätteroligt, och så fort jag var färdig startade jag ett röjningsföretag.
Men även Johanna har idag hittat nytt kall. Förutom olika online jobb med marknadsföring och ett extrajobb i en butik har hon nämligen börjat tillverka – skor:
– Jag har tidigare gått en utbildning i lädersömnad. Nu är min dröm att göra en unik kollektion i samma färger som hundarnas pälsar.
All turistverksamheten ligger dock nere. Dels på grund av coronan, dels för att de efter konkursen bara har en hundsläde kvar. Men hundarna stannar:
– Tanken är att tävla i långloppstävlingar när allt blir mer som vanligt, berättar Katarina.
Med oro följer paret coronautvecklingen. Men de tycker att det är skönt att slippa ängslas för ett företag.
– För mig är det överlag mycket ljusare. När det gått en tid kunde jag ställa mig nya frågor. Måste allting alltid utvecklas? Eller får man vara nöjd med hur saker är? säger Johanna.
Värmer gör alla kontakter som duon fick efter sitt nödrop.
– En barnfamilj som måste ställa in sin semesterresa på grund av coronan valde till exempel att bli faddrar till två av våra hundar för respengarna. Det kändes jättefint, liksom när en äldre kvinna som hade förlorat sin hund ville hjälpa våra.
Ska turistverksamheten återupptas?
– Just nu känns det ganska långt bort. Men vi har pratat om att vi får se hur det är om två-fem år, säger Johanna Heinrich.