Enligt honom skulle det vara det första diamantfyndet i trakten. Något som i och för sig inte vore omöjligt:
– Diamanter bildas av kol under mycket högt tryck, minst 140 kilometer under markytan. För att de sedan ska kunna föras upp till ytan krävs sprickzoner. Det finns extremt djupa tektoniska rörelsezoner i området som grovt följer Tornedalens sträckning, säger Erik Jonsson.
Han berättar att man genom geologiska och geokemiska undersökningar kan ha goda chanser att ta reda på var diamanten kommer ifrån:
– Det är så man har hittat flera stora fyndigheter i världen.
I Sverige har enligt honom de enda säkra fynden gjorts i fjällbergarter i Jämtland och norröver. Det rör sig om mikrodiamanter som är så små att de inte kan uppfattas av ögat. På 1990-talet kom rapporter om fynd i Lannavaaratrakten, och omkring 2007 väckte fynd i just Överkalix stor uppmärksamhet.
– Inte i något av fallen gick det att bekräfta varifrån diamanterna kom, säger Erik Jonsson.
I Kalix och Haparanda söker nu två olika bolag efter diamanter.
Vad tycker du att upphittaren i Överkalix ska göra?
– Det första man ska göra om man tror sig ha hittat en diamant är att låta en oberoende expertinstitution göra en identifikation, vid Riksmuseet, ett lämpligt universitet eller här på SGU. Fyndplatsen bör sedan visas upp för en geolog eller mineralog för att försöka bekräfta ursprunget, säger Erik Jonsson.