Jeanette Enhult började få sina första symptom för 13 år sedan, omgiven av dåtidens tjocka datorer i sitt arbete som affärskonsult.
– Jag som alltid rest och jobbat i New York och allt, jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle bli så här. Jag har tappat alla mina intressen och rättigheter, säger hon vanmäktigt.
Sedan 21 september 2012 står hon helt utan inkomst. Då blev hon egentligen sjukskriven, men ersättning blev aldrig beviljad hos försäkringskassan eftersom deras läkare inte anser att det finns vetenskapliga bevis för elöverkänslighet. Själv menar hon att el och framförallt mobiltelefoner ger omedelbar reaktion.
– Det tar all funktion ur kroppen, hjärta, hjärna och nervsystem. Långa perioder ligger jag utslagen på golvet hemma.
Den 20 augusti 2013 blev hon kallad till ett rehabiliteringsmöte där socialnämnd, försäkringskassan och arbetsförmedlingen var samlade, men hon kunde inte närvara vid mötet mer än sju minuter eftersom den elektroniska miljön inte var nog anpassad, enligt Jeanette Enhult. Hon blev således utskriven från arbetsförmedlingen.
Arne Björkman, chef på AF i Överkalix, menar att möten av princip inte hålls i hemmen.
– Vårt arbetsätt bygger på möten här, konstaterar han kort, utan att kunna gå in på några enskilda ärenden.
Huset är svalt, men i kaminen brinner en liten värmande eld. Huselen har blivit kapad eftersom hon inte längre har råd att betala räkningen. Med rätt teknisk utrustning skulle hon kunna värma hus och vatten med el, det finns så kallad ”säker el” med isolerade elskåp förklarar hon, men det har hon inte råd med. Mitt i ett villakvarter sitter en kvinna och räds att hon ska frysa eller svälta ihjäl.
– Mitt mål och min vilja är att få tillbaka mitt liv och mina rättigheter, problemet är att jag inte får någon hjälp.
Hon är van att inte bli trodd, men nu har orken börjat sina efter en lång kamp mot myndigheter, där hon hamnat i ett moment 22. Hon får inga sjukintyg eftersom elallergi inte har någon egen diagnoskod, enligt läkarna. Därför kan hon inte få vare sig sjukpenning eller försörjningsstöd. Från april till augusti i år har hon kunnat få tillfälligt försörjningsstöd för att hon gått med på diagnosen ”kroniska vanföreställningar” (som har kod) men nu är det stopp.
– Hur har jag kunnat hamna i den här soppan? Det går ju inte att låtsas att vara psykiskt sjuk för att få pengar.