I samarbete med Riksteatern har Sîlan Diljen bearbetat sin radiodokumentär till en föreläsning. Nu är det dags för Överkalix och Gällivare att få höra hennes berättelse.
– Jag hoppas att de som lyssnar får en förståelse för det som pågår i omvärlden och vårt samhälle och att de genom den här typen av berättelser kommer närmare människor, säger hon.
P1-dokumentären Min flykt och det radioprojekt som ledde fram till att hundratals personliga öden berättades under hashtaggen #minflykt gav henne en nominering till stora journalistpriset. För Sîlan Diljen är skolturnén ett sätt att nå än längre med berättelsen.
– En producent på riksteatern tog kontakt med mig och jag tyckte att det var en jättebra idé med en skolturné. Att rikta sig mot en ung publik som inte är lika vana radiolyssnare och nå dem direkt med en sån här berättelse, säger hon.
Personliga berättelser behövs för att göra siffrorna i flyktingkatastrofer mänskliga tycker Sîlan Diljen.
– Det var en av de unika sakerna med #minflykt, att man såg människorna bakom siffrorna – det går inte att värja sig emot de personliga berättelserna som kommer.
Hennes föräldrar kämpade för ett självständigt Kurdistan och tvingades fly med sina barn för att inte hamna i fängelse. När Sîlan återvände med sin dotter och mamma 30 år senare insåg hon hur flykten format henne till den hon är idag.
– Jag insåg jag ganska snabbt att en fyraåring förstår mycket av sin omvärld, mycket mer än vad själv hade kunnat ana. Jag trodde länge att jag hade följt med mamma på en resa, men i och med att jag såg flykten med min dotters ögon, berättar Sîlan Diljen.
Det var inte självklart att lämna ut så mycket av sig själv. Dokumentären var tänkt att fylla hennes egna minnesluckor om den fysiska flyktvägen.
– Jag hade inga minnesbilder själv, men allteftersom insåg jag att en flykt är mer än bara en flyktväg, det såg min producent också. Då började jag gräva mer i min egen historia.
Hur var det att intervjua din egen mamma?
– Vi har försökt att prata om flykten innan men det har varit väldigt jobbigt. Här kunde jag gå in i en journalistroll och det blev lättare att ställa de svåra frågorna. Hon visste att det här skulle leda till något. Det var inte bara ett samtal med en dotter utan också med en journalist, säger Sîlan Diljen.