En bit bort flaxar en tjäder. I fjärran har brummet från röjsågarna precis ebbat ut. Över landskapet svävar dimman och regndropparna. Men det stör inte arbetslaget i skogarna vid Jockfall några mil nordöst om Överkalix.
– Det går bättre att arbeta om det inte är så varmt, säger 30-åriga Kadir Mohammed leende.
Han kom från Etiopien till Sverige och Överkalix för tre år. Nu är hans och arbetskompisarnas uppgift att röja för att träden i det norrbottniska landskapet ska växa bättre eller så att maskinerna tar sig in där det ska avverkas.
– Bäst är att man får röra sig och vara ute, säger 25-åriga Maak Khamchana, ursprungligen från Thailand.
Liksom flera i gruppen hittade han till den svenska skogen genom arbetsförmedlingen och en skogsvårdsutbildning. Men att de sedan hamnade just här är en slump. Ingegerd Rokka som är arbetsledare berättar att hennes bror äger skogsföretaget de är anställda åt, och att han för ett par år sedan fick en förfrågan av lärarna för en skogskurs om övningsytor att röja på.
– Då passade han på att höra om de kunde tipsa om elever som var duktiga i skogen. På den vägen är det.
Enligt henne är det annars inte så lätt att få tag i personal:
– Så de här människorna betyder jättemycket. De är otroligt duktiga på att ta ansvar.
I röjningsgänget tycker inte någon att det är konstigt med en kvinnlig ”chef”. Kadir berättar att både kvinnor och män yrkesarbetar i Etiopien, medan Tekle tillägger att män, kvinnor och barn i många år har tvingats in i militären i Eritrea. Skogsmiljön är däremot ny.
– I Etiopien och Eritrea finns nästan inga skogar kvar. De höggs ner vid det trettioåriga kriget mellan länderna, när sikt skulle göras eller då el saknades och ved behövdes till matlagning, berättar Tekle Tunsue.
Han och de andra är fascinerade av lugnet i norrbottensskogarna – om man undantar de tusen miljarder myggen och knotten.
– I Etiopien finns många djur, bland annat hyenor som kan vara farliga för människor. Här ser man knappt några djur, säger Kadir Mohammed.
Att gänget råkar ha Rokkas som arbetsgivare innebär dock att de har fått stifta bekantskap med familjens renar. Några hjälpte till nyligen till med att få in renarna i hagen från skogen. Tekle Tunsue skrattar:
– Men jag gillar djur. Min pappa har getter och får. Så det var bra.