En låg, orangeröd midvintersol lyser upp isen och snön, och skapar tillsammans med de omgivande bergen en vidunderlig vy. Samtidigt biter minusgraderna i skinnet. Men Linnéa Isaksson klagar inte.
– Jämt när jag är ute och fotar känns det helt magiskt. ”Tänk att jag får uppleva det här”, säger hon leende och slår ut med armarna.
Annat var det när hon gått ut gymnasiets medieprogram:
– Att bo på en av världens lugnaste platser kändes inte lika fantastiskt då som nu.
Idag uppmärksammas Linnéa för sina bilder tagna ute i världen och Norrbotten. Hon har haft flera fotouppdrag åt Heart of Lapland, men även åt andra organisationer och kommuner. Nyligen tilldelades hon Överkalix kommuns kulturpris för att hon ”tar världen till Överkalix och Överkalix ut i världen”.
– Det kändes väldigt ärofyllt.
Normalt sett skulle dock hon och livskamraten Bryan Xotta – som hon mötte för åtta år sedan i Australien – befunnit sig många hundra mil härifrån:
– Tidigare har vi rest från Sverige vid jul och kommit tillbaka till våren. Men nu har coronan gjort att resandet fått skjutas upp.
Faktum är att pandemin ställde till det så rejält under parets senaste tur till sydamerikanska Costa Rica under våren 2020 att det ett tag såg ut som om de skulle få åka hem i en banancontainer.
– Allt stängdes ju ner och plötsligt gick inga flyg, säger Linnéa.
Paret som hoppat på ett volontärsjobb på ett räddningscentra för övergivna turisthästar tänkte först att de skulle kunna ”vänta ut” det långväga viruset:
– Men sedan blev det ju lite annat än man hade föreställt sig.
I ett halvår bodde de i en bungalow på pålar i regnskogen.
– Positivt var att jag fick mycket gjort. Det var ju "lockdown”, så inget var ju öppet. Så då satt jag hela dagar och nätter ute på balkongen och jobbade. Och det var verkligen i regnskogen. Mitt i ett kreativt flow kunde man titta upp och plötsligt se en tvättbjörn, säger Linnéa och skrattar.
Bland de annorlunda ”grannarna” fanns även papegojor, sengångare, tukaner, bältdjur – och, skulle det senare visa sig, kräldjur:
– Efter att vi kommit hem la bungalowens ägare ut en bild på facebook där räddningstjänsten stod utanför vårt hus med en jättestor boaorm som de tagit fram.
Djur- och växtlivet innebar – liksom hästarna på räddningscentrat – massor av fototillfällen för Linnéa:
– En dag när jag fotade vid floden kände jag att något var bakom mig, och när jag vände mig om var där en illgrön giftorm, säger Linnéa som valde att springa.
Just naturen hör annars till favoritmotiven. I sitt arkiv har hon bilder från sina resor till allt ifrån Malaysia, Indonesien, Sri Lanka och Nya Zeeland – till norska kusten. Linnéa ler:
– När jag under två säsonger jobbade på Hurtigruten hade jag kameran i köket för att snabbt kunna fota.
Efter att hon och Bryan i juli 2020 lyckades komma med ett flyg från Costa Rica har det även blivit otaliga bilder från länet för Linnéa som dessutom riktat in sig lite extra på bröllops-och hästfotografering.
Känslan när resandet ställdes in?
– Lite märkligt. Samtidigt är det kanske meningen. Efter att ha bott i resväska i ett helt årtionde var det nog dags att stanna upp i lugnet på hemmaplan lite längre.