– I år har jag sett den varje ledigvecka, från augusti och fram till nu, säger Lars Olof Hedlund, svetsare och mekaniker men också en entusiastisk amatörfotograf som lyckats fånga den aningen skygga fågeln på bild i Grelsbyavan.
– Jag är överraskad över att den har klarat sig så länge. Första gången jag såg den var för tre–fyra år sedan, säger Lars Olof Hedlund.
Inlägg på internet tyder dock på att pippin har återkommit längre än så. På en fotosida finns vittnesmål om att den skådats under åtta år. Någon annan berättar att den setts med bruna ungar. När det gäller arten tror vissa att det är en gräsand medan andra kallar den anka. Så vad är rätt? Enligt Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog på naturhistoriska riksmuseet, kan den kritvita fågeln mycket väl vara en vild gräsand även om det inte går att säga tvärsäkert:
– Det kan också vara en tamanka som har rymt eller en korsning mellan en gräsand och en förrymd anka. Eftersom gräsanden är ankans vilda anfader kan de se väldigt lika ut.
Är det en gräsand menar han att den vita fjäderdräkten beror på ett nedärvt pigmentfel.
– Många olika orsaker kan leda till att pigment inte produceras eller inlagras som det ska. Att ungarna ändå kan bli bruna beror på att det är ett recessivt anlag. Genen behöver finnas hos både mamman och pappan för att slå igenom.
Är den vita färgen bra eller dålig för fågeln?– Genetiskt är det en nackdel eftersom den lätt blir upptäckt av rovfåglar. Men den kan ju också ha tur och leva länge, som den här har gjort, säger Didrik Vanhoenacker.
Ringmärkta gräsänder har enligt honom blivit 25 år.