Det var för tre år sedan som den brinnande lågan för de mullrande raggarfordonen tändes.
– Jag var på min första bilutställning i Haparanda. Då blev jag direkt intresserad, berättar nyblivne raggaren Tristan, snart 12 år, från Gällivare.
Exakt vad som orsakade den heta känslan i bröstet kan han inte förklara. Bara att den inte gick över, utan tvärtom blev starkare:
– Så förra året frågade jag mamma om vi inte kunde bygga en raggarbil.
Till hans stora glädje sa hans mamma Maria Nilsson ”ja”. Men först provlånade de en raggarbil över sommaren för att känna om raggarlivet verkligen passade dem.
–Det gjorde det, och som mamma tyckte jag ju att det var roligt att Tristan hade blivit så intresserad, säger Maria, som till vardags jobbar som behandlingsassistent i vården medan Tristan ska börja sjätte klass i skolan.
Att ingen av dem någonsin tidigare mekat i en bil såg de inte som något oöverstigligt problem. När de i januari hittade drömbilen, en Volvo PV original från 1956, som bägge tyckte var fin men som behövde en hel del fix, slog de därför till:
– Provar man inte så vet man ju inte om man kan, säger Maria.
Tillsammans har de sedan bestämt hur allt ska vara och skruvat och donat i Daisy, som de döpt ögonstenen till. Förutom breddade bakskärmar har det blivit en ny lack i nyansen hot road smokie, nitar på både in- och utsida och en helt ny inredning som Maria sytt.
Hur har ni vetat hur ni ska göra?
– När vi kört fast har vi rådfrågat min särbo och en PV-ägare här i Överkalix, säger Maria.
Resultatet är mor och son mer än nöjda med:
– Daisy är fet, säger Tristan – som även tycker att raggarlivet motsvarar förväntningarna.
Bäst?
– Att träffa folk och se alla coola bilar.
Bygget har dessutom gett mersmak, visar det sig.
Mamma Maria ler:
– Nu ska vi bygga ett hus tillsammans. Det levereras i delar.
Totalt fanns drygt 300 bilar att beskåda på årets Midsummer Meet.
– Besökarna uppskattar vi till 2500, kanske uppemot 3000, säger Kjell Granberg, arrangerande All Time Cruisers.
På kvällen vankades cruising och artistuppträdanden av The Refreshments, Pepita Slappers och Wild Cats:
– Tyvärr drog det inte mer än 300-350 personer. Men vi gick i alla fall inte back, säger Kjell Granberg som sammantaget var nöjd.