Sammantaget finns det ett antal omständigheter som är besvärande för 17-åringen, konstaterar Haparanda tingsrätt i domen. En av dessa är de dna-spår som hittades på kastkniven som målsägaren hittade i sitt kök efter händelsen.
Domstolen pekar även andra omständigheter som förutom den tekniska bevisningen som är besvärande för 17-åringen.
Men för en fällande dom krävs att bevisningen är så stark att det kan anses ställt utom rimligt tvivel att det är 17-åringen som är gärningsman. I det här fallet är det inte på det sättet, konstaterar Haparanda tingsrätt. Bevisningen är helt enkelt för bristfällig.
"Utredningen, som bygger på indicier, innehåller många brister som minskar värdet av bevisningen och lämnar utrymme för andra tänkbara förklaringar och öppnar för möjligheten att någon annan person är gärningsman", skriver tingsrätten i domen.
Under rättegången berättade 17-åringen att han den aktuella natten i maj sov i pappans garage och att han på morgonen åkte till Luleå med en bekant. Att hans dna fanns på en kastkniv som hittade i köket efter rånet förklarade han med skrothandel mellan målsägaren och hans pappa.
– Min bror har haft en likadan. Jag har också kastat med den, sade 17-åringen.
– Med tanke på de luddiga fotokonfrontationerna som lades fram, märkliga vittnesutsagor och osäkra slutsatser om den tekniska bevisningen, så var inte domen förvånande, säger advokat Jens Arnhof som försvarar 17-åringen.
Kuriren har utan framgång sökt kammaråklagare Anna Bergström för en kommentar.