Drygt sex mil norr om Överkalix ligger den lilla natursköna byn Ängeså med nästan exakt samma namn som den intilliggande älven. Sommartid mer än fördubblas byns befolkning av stuggäster, fiskare och hemvändare. Men på vintern lever här inte mer än åtta bofasta. Liksom fiskeparadiset Jockfall tillhör Ängeså de byar som fortfarande inte har någon annan avloppsrening än slamavskiljning via trekammarbrunn – vilket innebär att allt flytande avloppsvatten spolas ut i Natura 2000-området Kalix älv respektive Ängesån utan att först ha renats. Något som sedan decennier är förbjudet.
– Men nu är vi ju på gång, säger Kenneth Sköld under ett studiebesök.
Problemet är enligt honom de dyra kostnaderna. Inte minst här i Ängeså:
– I värsta fall kan det handla om tio miljoner, säger Kenneth Sköld och pekar på byns speciella förhållanden: flera mil till ortens centrala reningsverk, långa avstånd mellan de omkring tjugo kommunalt VA-anslutna husen och en grundvattennivå på i snitt en meters djup, samtidigt som de befintliga avloppsledningarna ligger en meter längre ned:
– Det gör att vatten forsar in i rörskarvarna. Ska ett reningsverk byggas måste det därför dimensioneras för motsvarande 1100-2000 personer istället för de åtta som bor i byn. Det blir otroligt dyrt, säger kommunens va-ansvarige Mikael Larsson.
Kenneth Sköld menar att ett byte av rören och ett ”normalt” anpassat reningsverk inte blir mycket billigare:
– Eftersom husen står så glest skulle 2500 meter rör behöva bytas. Bara det kostar 1000 kronor per meter. Därför ska vi nu titta på olika lösningar, som infiltrationsbäddar och uppsamlingstankar. En konsult ska också tas in.
Orsaken till lagens krav från 1969 på att avloppsvatten måste renas är att övergödande ämnen, bakterier och andra smittoämnen annars riskerar att läcka ut i naturen.
– Men det är ju ingenting jämfört med vad Aitiks gruva har tillstånd att släppa ut. Lagen är stelbent, säger en förbipasserande Ängeså-bo som gärna stannar och pratar men inte vill vara med på bild eller med namn.
Kenneth Sköld lyssnar. Senare säger han att ”tanken på att allt vatten ska renas är i princip ändå god”:
– Det blir väldigt snett om vi ska frångå det.
Ändå är det just vad kommunen har gjort under många år. I ett protokoll från Bygg och Miljönämndens möte i november i fjol framgår det att nämnden sedan 2007 – i elva år – har framfört till tekniska avdelningen att flera av kommunens små anläggningar inte uppfyller lagens krav på efterföljande rening av avloppsvatten. Redan samma år lovade visserligen Tekniska avdelningen att allt skulle vara åtgärdat år 2010. Men i augusti 2016, när frågan varit uppe vid ytterligare några tillfällen (bland annat 2014 efter klagomål kring avloppsanläggningen i Jockfall), och efterföljande rening fortfarande saknades i byarna Boheden, Jockfall och Ängesån, fick nämnden nog och beslöt om ett föreläggande med vite ifall inte avloppsanläggningarna åtgärdades. Det är bakgrunden till att nämnden nu har ansökt hos Mark- och miljödomstolen om ett utdömande av vite på 65 000 kronor. Ytterligare 100 000 kronor väntar dessutom i vite för kommunen om anläggningarna i Jockfall och Ängesån inte har åtgärdats till den 1 september.
– Men till dess ska vi vara klara, säger Kenneth Sköld.
Enligt honom planeras ett reningsverk liksom en pumpstation i Jockfall till en kostnad på 4,5 miljoner. I april ska en förstudie kring anläggningen i Ängeså vara klar. I december ifjol anslöts Boheden till avloppsanläggningen i Grelsbyn.
Varför har det tagit så lång tid?– Vi visste inte att det skulle vara så komplext. Eftersom det rör sig om så stora kostnader har vi inte heller velat binda fast oss, säger Kenneth Sköld.
Men är det inte nonchalant av en kommun att sätta sig över lagarna?– Det gör vi ju inte. Vi är ju igång nu, säger Kenneth Sköld.