Ljuden av racketslag, springande fötter och glada tillrop gör att man lätt skulle kunna tro att ett juniorlag har intagit sporthallen i Överkalix. Kanske är det inte heller så långt ifrån sanningen.
– Vi känner oss lite som pojkar, säger 75-årige Bengt Pettersson med glimten i ögat.
För honom och de sex andra entusiasterna i sällskapet är tennisen både ett sätt att hålla kroppen i trim och att umgås. Att alla har spelat olika länge och har olika färdigheter har därför inte så stor betydelse.
– Vi spelar baslinjespel och bollar till varandra. Då går det bra, säger Karl-Erik Nilsson som själv har tränat ”från det sporthallen var ny” i mitten på 1970-talet, men även har tävlat på länsnivå.
– Sedan uppmuntrar vi varandra med tillrop och lite retsamheter, tillägger 76-åriga Erling Lindskog leende.
Just de här träffarna startades för tre decennier sedan. Men spelarna har inte alltid varit de samma.
– Vissa har fallit bort under åren. Det blir ju så i den ålder vi är i. Men sedan har andra kommit till. Nu är jag och Karl-Erik de som har varit med längst, i omkring tjugo år, säger Anders Wilén, 77.
Tack vare tennisen har många nya bekantskaper stiftats. Inte minst bland dagens deltagare där alla har vitt skilda yrkesbakgrunder. Eller vad sägs om en före detta bankchef, en kantor, en snickare, en filmfotograf, en skolkurator och en lärare?
– På ett sådant här litet ställe har vi väl alla vetat vem de andra är. Men vi har inte umgåtts tidigare, säger Alf Vingestam, 73.
En gemensam nämnare är att flera har haft hjärtproblem. Däribland bypass-opererade Bengt Nilsson, 68.
– Skulle jag inte ha tennisen och vara aktiv på andra sätt hade jag knappast mått så bra som jag gör nu, säger han.
Gängets yngling är 44-årige Waleed Al Abbood. Sedan några månader jobbar han på industriföretaget Isolamin och dyker därför upp lite senare än de andra. Han kom till Överkalix från Irak som flykting för ett par år sedan, har spelat tennis sedan han studerade datakunskap i Malaysia – och fick tips om de alerta tennisveteranerna när han läste svenska på SFI. De tog emot honom med öppna armar.
– De är bra att spela med, säger Waleed Al Abbood och nickar glatt mot de andra.
Allra sist väntar höjdpunkten – bastun.
– Då löser vi alla världsproblem. Mycket lokalpolitik blir det, meddelar Anders Wilén muntert.
Någon tanke på att sluta spela tennis har varken han eller de andra.
– Vi fortsätter så länge vi orkar, säger Alf Vingestam.