– Renarna betyder så otroligt mycket för mig, säger Anna-Lena Kaati Nilsson inifrån renhagen i byn Gyljeheden.
Den här lördagen har hon besök av ett franskt par från turistanläggningen i Jockfall. Nästan andäktigt närmar de sig renarna och lyssnar intresserat på allt ifrån deras roll i samekulturen till hur de tack vare klickande senor i benen kan hålla koll på flocken när de går omkring och betar.
– Jag tycker att det är så roligt att få berätta om renarna. När jag fick barnbarn tänkte jag också ”ska de verkligen missa den här kulturen”, säger Anna Lena Kaati Nilsson.
Själv växte hon upp när ursprunget helst inte skulle märkas. Men guldstunderna med pappa hos farmor, farbröderna och fastrarna i renskogen i Pirttijärvi sameby levde i henne:
– Så för fyra år sedan tog jag beslutet att köpa ett eget renmärke!
Det gav i sin tur sådana ringar på vattnet som Anna-Lena Kaati Nilsson aldrig hade kunnat drömma om. För att få ha renmärke krävdes nämligen en viss näringsverksamhet:
– Men med bara trettio renar är det svårt att gå runt på enbart kött och skinn. Så då kom jag på att jag även kunde ta emot turister och prova fotografera renarna och sälja bilder och planscher.
På den vägen är det.
I dag säljer Anna-Lena Kaati Nilsson inte bara sina fotoprodukter via internet och i sin nyinredda gårdsbutik. Hon har även hand om produktfotograferingen åt ett vantföretag som fick syn på hennes bilder på en marknad:
– Jag vill att bilderna ska uttrycka renarnas och renmarkernas själ.
Så fort isen smält bort släpps renarna att ströva fritt. Men innan dess väntar ännu en annorlunda rensyssla. I slutet av februari ska nämligen Anna-Lena Kaati Nilsson och Hilda, en av gårdens fyra tamrenar, vara med i ett ”superhemligt filmprojekt”. Mer än så kan Anna-Lena emellertid inte avslöja:
– Nej, tyvärr har jag skrivit på en hel lunta med papper om just det, säger hon muntert.
Att Hilda har speciella färdigheter visar sig dock när turisterna som en extra bonus får se henne ställa sig på bakbenen på kommando – och, om hela sanningen ska fram, med lite lockande lav i Anna-Lena Kaati Nilssons ena näve:
– Så kul att kunna visa att renar inte alls är dumma djur!