Rolf är en man av rätta virket

50 år på sågen får räcka.
Snart har Rolf Wikström tagit hand om sin sista stock.
I höst går han pension.

ÖRARNA2004-05-03 06:30
Håkan Zerpe
För den som ska skriva om Brändön/Örarna är det svårt, för att inte säga omöjligt, att komma förbi sågen.<br>I dubbel bemärkelse. <br>n När du kör genom Örarna mot Brändön går vägen praktiskt taget genom industriområdet.<br>n B A Carlssons Såg och Hyvleri AB är dessutom bygdens i särklass största arbetsgivare.<br> Krigsåret 1944 köpte de två byborna och bröderna Allan och Elof Carlsson ett begagnat sågverk av en bonde i Rutvik. <br>I starten låg produktionsvolymen på 500 kubikmeter per år.<br>2004 är sågen en storindustri i träbranschen. I koncernen ingår även byggvaruhuset Ångsågen i Luleå och nyligen inköpta motsvarigheten i Piteå.<br>När Runt Knuten hälsar på sågveteranen Rolf Wikström dunkar, låter och slamrar det i såghallen. Bullret är på hörselskyddsnivå och doften av trä är tydlig, men inte besvärande. Snarare god.<br>I ena änden av träfabriken kommer barkade stockar in som jättelika, klumpiga krokodiler. Råvaran förs genom såghuset i ett rasande tempo för att i slutänden ha förädlats till plank och brädor.<br>En och annan stock<br>Det måste gå snabbt. 1,9 miljoner stockar tas in i fabriken per år. <br>Under de 50 åren har Rolf Wikström handskats med en och annan stock. I juni halvsekelsjubilerar han på sågen, men första pensionsutbetalningen väntar först i december. <br> ? Tvillingbrorsan Börje och jag kom hit samtidigt. Vi var 14 år. Då fanns inte mycket här, mest skog, minns Rolf Wikström. Börje är sågställare och riktar klingor. Han slutar nog litet tidigare än jag eftersom han har semester att ta ut. Det är fler som är hack i häl på oss och som snart har jobbat lika länge. <br>Rolf Wikström var som tonåring less på skolan och meddelade mamma efter årskurs 7 att han skulle lägga undan skolböckerna för att aldrig mer ta i dem. <br>Löftet har hållits.<br> ? Då hade jag inga drömmar vad jag skulle göra. Jag var så otroligt glad att skolan var slut och att jag kunde kasta de där läxböckerna, minns han men tillstår att det i dagens ljus nog hade varit bra ändå med mer studier:<br> ? För visst har jag många gånger tänkt att jag skulle vilja göra annat. Man ska nog byta jobb och inte vara för länge på samma, säger han eftertänksamt.<br>Hedervärd linje<br>Nu i slutspurten på arbetslivet växlar han mellan att jobba i råsorteringen och att paketera virket i buntar. <br> ? Tungt fysiskt? Nä, det går bra. Men man får hålla igång. Fungerar det och flyter har du fullt upp. <br>1954 års upplaga av sågen var en mer slitsam arbetsplats. <br> ? Vi hade ingen truck, utan fick bära virket. Och det var inte varmbonat någonstans utan lika kallt ute som inne.<br>Han tycker att arbetsgivaren hållit en tämligen hedervärd linje under åren.<br> ? De verkar ha gjort rätt saker i rätt tid. Exempelvis med panncentralen. Den kom 1991 och värmer hela anläggningen med det som blir över från produktionen. Torkarna tar mycket energi.<br>Rolf Wikström har klarat fingrar och andra kroppsdelar.<br> ? Men litet ström har man väl fått när man fingrat där man inte skulle vara, meddelar han galghumoristiskt.<br>Rolf Wikström bor i Örarna och har nära till arbetsplatsen. Han jobbar skift och har gjort så under åtskilliga är. Dagjobb kombineras med nattskift som slutar vid 02-tiden. Han gillar arbetstiderna, men kan ha litet svårt för att varva ner när nattskiftet är slut.<br> ? Fast när jag blir nog sömnig somnar jag, konstaterar han frankt. <br>En resa med frun till Kanarieöarna väntar så småningom när pensionstillståndet inträtt. Och Rolf Wikström tänker faktiskt också ta igen förlorade kunskaper och förkovra sig en smula.<br> ? Jag har sagt att jag ska gå matlagningskurs. Jag kan knappt koka vatten, påstår han.<br>Får vi föreslå plankstek som en lämplig utmaning i köket för en sågens man? <br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!