Det blev ingen vidare sömn för Robert Olausson natten mot torsdag. På onsdagen tvingades han – liksom alla andra hyresgäster i samma fastighet – överge sin lägenhet och hitta tak över huvudet någon annanstans.
– Nu är jag hos min pappa i Älvsbyn och vet inte alls hur det ser ut hemma hos mig, säger Robert när tidningen når honom per telefon vid lunch på torsdagen.
Han hyr en lägenhet på övervåningen nära där branden startade. Men just då var han inte hemma.
– Jag hade varit förbi min mamma och ätit middag. Det var när jag gick tillbaka därifrån som jag först såg röken – och då förstod jag ju att något hade hänt.
Väl framme vid lägenhetshuset möttes han av eldsvådorna.
– Jag trodde inte att det var så allvarligt först, för det såg inte så allvarligt ut när det brann ute på en av balkongerna. Men sedan blev det ju värre.
Robert tänkte skynda in och rädda några ägodelar från sin bostad, men räddningstjänsten stoppade honom från att gå in.
– Jag bryr mig mest om datorn för på den finns saker som betyder mycket för mig. Jag tror att den klarat sig, men jag vet inte hur mycket rökskador det är på den, säger Robert och fortsätter:
– Det är dumt att jag inte gjort någon backup på grejerna, men jag trodde aldrig att något sådant här skulle hända. Det är lätt att vara efterklok. Möbler och sådana saker känns lättare att ersätta.
Robert Olausson berättar att han var nyinflyttad på Hörnvägen.
– Det är trist när man bott i en lägenhet bara några månader och så händer det här ...
Har du haft någon kontakt med Pitebo?
– Ja, de har ringt mig och frågat om jag har någonstans att bo. De sa att jag kanske kan hämta lite grejer från lägenheten i kväll (torsdag).
I väntan på en ersättningslägenhet bor alltså Robert hos sin pappa i Älvsbyn.
– Pitebo sa att de skulle försöka hitta en liknande bostad åt mig. Jag vet inte hur lång tid det kommer att ta, men det kanske blir månader.
När Robert Olausson svarar i telefonen är han lugn och samlad. Den värsta chocken har lagt sig.
– I går (onsdag) var jag väldigt upprörd. Jag trodde att hela kåken skulle brinna ner. I dag känns det bättre. Det verkar som att mina grejer klarat sig bra förutsatt att de inte är rökskadade. Jag försöker att inte oroa mig så mycket.