Hennes liv är kantat av bråk och konflikter parat med blandmissbruk. Till det kommer vanföreställningar och tvångstankar. Och det var det som till slut blev förödande för henne.
- Jag hade tagit en stor mängd kodeintabletter och druckit mig ordentligt berusad. Då hörde jag en röst som sade åt mig att sätta eld på en handduk i tvättstugan.
Elden spred sig snabbt i flerfamiljshuset som brann ned till grunden och lämnade sex familjer utan bostad.
Vid ett annat tillfälle var Eva våldsam mot en läkare och slog omkull henne eftersom hon inte fick den medicin hon ville ha. Eva har också gjort sig skyldig till rån.
Dimmig och omtöcknad av sprit och droger försökte hon lyfta ut en kassaapparat från en kioskbutik.
Det var dessa brott som gjorde att hon dömdes till rättspsykiatrisk vård för sju år sedan. Det blev början till slutet på en lång karriär som missbrukare av droger, mediciner och alkohol.
Vi sitter i hennes rum som är ett slags gruppboende inne på rättspsyk i Öjebyn. I rummet finns porträtt på de tre barnen och på barnbarnen. Väggarna är prydda av olika religiösa budskap - Eva blev frälst 1985. Hon berättar om sin uppväxt som var fylld av ständiga bråk med föräldrarna. Det ena raseriutbrottet följde efter det andra.
Svartsjuk och utåtagerande
Eva talar om en stark aggressivitet, att hon alltid var arg. Hon säger att allt började när hon som fyraåring fick en lillasyster. Plötsligt kände hon att föräldrarna inte brydde sig om henne - all uppmärksamhet gick till den nyfödda dottern.
Det fick Eva att bli svartsjuk och utåtagerande.
- Jag välte bokhyllor och möbler och sparkade på dörrar. Jag var mycket aggressiv, kanske för att jag inte kände mig älskad av mina föräldrar.
Hon var lika stökig i skolan och berättar om hur hon började skolka. Allt detta gjorde att Eva togs in på den psykiatriska kliniken i Boden när hon var tio år. När hon kom ut därifrån hamnade hon i det som då kallades hjälpklass.
Hon fick undervisning tillsammans med några andra elever som också hade koncentrationssvårigheter.
Men det gjorde inte hennes situation bättre, hon säger att hon var allmänt stökig på lektionerna. Det var vid den här tiden, då var hon 13 år, som hon och några av hennes kamrater blev raggarbrudar. I bilarna fanns dubbelt så gamla män.
- De bjöd på alkohol och amfetamin. De flesta blev höga men jag blev bara lugn. Mina föräldrar visste inte vad som hade hänt men de tyckte om min förvandling.
Men amfetaminets verkan försvann efter fyra timmar. Då tog Eva fram öl som hon gömt i sin garderob. Samtidigt fortsatte hon sitt hektiska liv. Vid ett tillfälle kördes hon hem av polis efter att ha druckit sig berusad på whisky.
- Oj, vad mina föräldrar skämdes.
Hon fullföljde skolan fram till nian. Därefter skaffade hon sig en utbildning i storhushåll och fick jobb i ett skolkök. Hon träffade en kille och blev mamma när hon var 19 år.
Men mammalyckan varade inte länge när droger och alkohol återigen blev vardag för henne. Det gjorde att hon förlorade vårdnaden om sin då treåriga dotter. Det blev till en väckarklocka för henne. Hon bestämde sig för att lämna Norrbotten och sökte sig till Stockholm. Där fick hon en heltidstjänst på ett äldreboende. Med tjänsten följde en tjänstebostad och hon fick ett ordnat liv.
Föll tillbaka
Nu var hon alkohol- och drogfri och beskriver en tid när hon mådde mycket bra.
- Jag joggade, höll på med styrketräning och en budosport . Allt var bra tills jag träffade en vinalkoholist. Jag, som inte gillar vin, började dricka för att hålla honom sällskap.
Till slut var hon tillbaka i sitt gamla jag. Det gjorde att hon förlorade sitt arbete och därmed sin tjänstebostad. Det ledde till ett ökat missbruk med en blandning av alkohol, mediciner och olika droger som heroin.
Samtidigt träffade hon en ny man som hon fick barn med.
- Jag vistades på ett mödrahem för utredning. Då satt föreståndaren och stirrade på mig, det kändes jobbigt när jag ammade eftersom jag inte ville vara övervakad. Vid ett tillfälle blev jag så arg att jag slog sönder hennes glasögon och pucklade på henne.
Då förlorade Eva vårdnaden om sitt nyfödda barn. Och när hon något år senare födde ytterligare ett barn togs det omedelbart om hand av de sociala myndigheterna.
Hon talar om den sorg hon kände när hon förlorade vårdnaden om sina barn. Samtidigt säger hon att det var helt rätt - hon hade inte klarat av att ta hand om barnen.
Efter 14 år i Stockholm flyttade hon hem till Norrbotten. Här fortsatte hon sitt destruktiva liv. Och det var då, 2004, som allt tog en ände med förskräckelse. Hon hade som vanligt berusat sig på en blandning av sprit och mediciner.
- Jag hörde en röst som sade åt mig att tända eld på en handduk i tvättstugan.
Rättspsykiatrisk vård
Elden ödelade ett hus med flera lägenheter. Efter en rättspsykiatrisk undersökning dömdes Eva till rättspsykiatrisk vård bland annat för mordbrand.
När hon skulle läggas in på den rättspskykiatriska kliniken var hon så våldsam att personalen tvingades lägga henne i spännbälte och ge henne lugnande medel.
Hon har ett knivskarpt minne och berättar detaljrikt om det hon varit med om. Och ruskar på huvudet åt det beteende som hon en gång hade.
Efter en första tid på en mottagningsavdelning fick hon terapi tillsammans med olika mediciner. Samtidigt brottades Eva med en trötthet utöver det vanliga, hon kunde sova 20 timmar per dygn. Sakta men säkert fick personalen in henne i en normal dygnsrytm.
Vid den här tiden var Eva kraftigt överviktig. Hon förklarar det med att hon åt mycket socker, hon kunde lägga flera deciliter i en filtallrik. Till det kom ett omättligt begär efter godis och andra onyttigheter.
Tog tag i viktproblemen
Hennes kraftiga övervikt fick en sjuksköterska att reagera. Sköterskan berättade att hon skaffat en rullator till Eva för att hon skulle kunna motionera. Det gjorde Eva mycket upprörd eftersom hon kände sig för ung för att ha rullator men hon gav till slut med sig och började gå kortare sträckor. Allt eftersom kunde hon gå längre och längre.
Samtidigt med detta fick hon information om tallriksmodellen, att hon skulle ha mycket grönsaker på tallriken. Sakta men säkert började hon gå ned i vikt. Efter ett par år hade hon bantat bort 60 kg.
Och de mediciner hon fick började också ge effekt: hon slutade höra röster och hennes ångest och oro började minska för att till slut helt upphöra.
Efter fem år på rättspsyk i Öjebyn bedömde läkarna henne som färdigbehandlad. Det var för två år sedan. Men hennes hemkommun anser att den inte har pengar att betala ett boende för henne. Och Piteå kommun, där hon vill bo, anser att det inte är deras sak att ordna bostad eftersom hon tillhör en annan kommun.
På grund av allt detta har Eva tvingats bo kvar på rättspsyk i två år efter friskförklaringen.
- Jag har planerat hur jag ska leva när jag får egen bostad. Jag ska inte umgås med missbrukare eftersom jag vet hur det kan bli. Och nu mår jag bra. Så det är slut med alkohol och droger för min del, säger Eva.
Fotnot: Eva är ett fingerat namn.