Videon är inte längre tillgänglig
Det var morfars tjocka släktbibel som väckte den 16-årige Thomas intresse för gamla tider och gamla saker och det var just där och då, julen då morfar delade sin historiska skatt med barnbarnet, som Thomas framtid avgjordes. Sedan många år jobbar han som Luleås kommunarkivarie och fascinationen över de gamla bilder han håller ordning på är lika stor i dag som förut.
Det var i just hans ”eget” arkiv Thomas hittade bilder på de första ägarna av den gamla villan på Öjagatan som numera är hans eget hem.
Lyckades övertala hustrun
Allt började för tre och ett halvt år sedan när Thomas såg tidningsannonsen med hus till salu. Han hade länge, länge sneglat på utbudet på Hemnet och drömt om ett gammalt hus men familjen bodde redan i en 60-taslvilla och husköpet såg länge ut att förbli en dröm. Men Öjagatan 68 var ett riktigt renoveringsobjekt och priset var därefter:
– Ett kallställt gammalt hus skulle varken kosta mycket i inköp eller under renoveringsperioden. Jag lyckades övertala min från början skeptiska hustru och direkt när köpekontraktet var signerat åkte vi hit och började riva.
Huset, som låg i Öjebyn bara tre kilometer från familjens dåvarande hem, hade stått kallställt i många års tid, mössen hade flyttat in och det stank. En del av bjälklaget var vattenskadat och en ruta hade krossats.
Varken slaskhink eller dass
De flesta grannarna trodde att gården skulle jämnas med marken, men för Thomas handlade det om att varsamt ta rätt på byggnadens kvalitéer.
Lager efter lager av tapet revs försiktigt från de gamla timmerväggarna, golvet revs ända ner till spånnivå och när Hemmavid hälsade på för tre år sedan berättade Thomas att planen var att riva sig ner till 1910-talet för att sedan sakta återställa huset både exteriört och interiört så tidsenligt som möjligt.
– Men för att uppnå modern boendestandard får vi lov att frångå utedass och slaskhink i köket, annars får jag nog inte familjen med mig, sa Thomas då.
Och visst har han byggt både moderna badrum och ett fint kök till familjen. Köket flyttade tillbaka till sin ursprungliga plats och där sprakar en brasa hemtrevligt i den öppna spisen som står där den alltid stått. Hemmet doftar av nytt och målat och just målningen har varit ett projekt i sig då Thomas valt att måla med linoljefärg, en färg som måste torka minst två dygn mellan varven.
Att renovera med gamla hantverkstraditioner har varit målet under hela byggets gång och detaljer som lister och golvsocklar är följaktligen också tillverkade i den stil de hade 1910.
En gammal kakelugn har av traktens kakelugnsmakare byggts upp i vardagsrummet och alla originalfönster, med 72(!) fönsterbågar, har renoverats av Thomas själv.
Element från Fritz Olssonhuset
Det är bara badrummen som fått en avvikande stil och det är för att det var på 50-talet huset utrustades med faciliteter som vattenklosett. Thomas har letat rätt både på originaltoalettstol och handfat från 50-talet.
Mycket av husets interiör är just av äkta gammalt snitt. Hela nedervåningens flänselement fyndade Thomas när Fritz Olssonhuset i Luleå revs, och de fina elementen som står på egna ben, har fått en omgång ny färg och blivit som en prydnad under fönstren.
För att få reda på hur huset såg ut från början har Thomas ägnat sig åt ett visst mått av ”detektivarbete”.
– Jag har hittat gamla tidningar i väggarna och namnteckningar från förra seklets början. Jag har kikat på hur man byggde förr. Hur tänkte de när de byggde så? Och hur såg de ursprungliga taklisterna ut egentligen?
Möbler i jugendstil
Svaret på när huset från början uppfördes har Thomas också hittat i innerväggarna där snickarna lämnat anteckningar. Thomas vet att huset byggdes 1910 av den 30-årige förre bagaren Amandus Bäckström som arbetade som landstingsman och nämndeman. Bäckström flyttade in i huset tillsammans med sin syster, men gifte sig efter något år. Vad som hände med systern är oklart, men Amandus bodde bara kvar i huset till 1928 och dog några år därefter. Därefter har fyra andra familjer bott i huset.
Under hela renoveringens gång har Thomas fört en byggdagbok och i den kan man se att den från början lite skeptiska familjen också hjälpt till med arbetet.
Här beskriver Thomas också hur lång tid olika moment tagit. Totalt har han lagt ner 4.000 timmars arbete, vilket motsvarar två års heltidsarbete och dottern Emma säger att det inte var ofta de såg pappa därhemma under byggåren.
– Han kom hem från jobbet, åt middag och åkte sedan iväg och byggde.
För ett år sedan såldes familjens förra hus och de flyttade in i en lägenhet mittemot byggprojektet och strax före jul var det äntligen dags för inflyttning.
Huset är inrett med möbler i jugendstil, allt för att passa tiden runt 1910-talet. Thomas har varit noga också med att färger och tapeter ska stämma in och Emma berättar att det inte räckte med att hon skulle välja tapet till sitt rum, den skulle godkännas av pappa också!