Hans Jochen gjorde ett lappkast i livet

Tyske Hans Jochen Kahl lämnade livet som privatpraktiserande veterinär i ett överetablerat Bonn. Anställningen som svensk distriktsveterinär­ingen mindre i plånboken men  mera livskvalitet, säger han om miljöombytet.
– I Tyskland hade jag egen praktik sedan 20 år tillbaka. Jag jobbade 80-timmarsveckor på en marknad där det är stenhård konkurrens med hur många verksamma  som helst, fem lärosäten vräker ut nya veterinärer. Jag jobbade så hårt att jag inte upptäckte att mina föräldrar blev gamla och sjuka. När min mor dog fick jag upp ögonen för hur mitt liv såg ut, säger Hans Jochen Kahl. Och han tog sikte på Sverige som han hade ett gott öga till.
Läser svenska
Sedan i maj förra året är han verksam vid veterinärstationen i Öjebyn med upptagningsområdet Piteå, Luleå, Älvsbyn. Hans chef Christina Müller Jonsson har ett tyskt ursprung vilket betyder gott stöd i utmaningen att lära sig svenska. Inte helt lätt, men det går framåt, med hjälp av SFI och arbetskamrater och snälla och uppskattande kunder.
– Alla försöker och tar fram sin engelska, säger Hans Jochen och blandar friskt svenska och engelska och tyska under intervjun. Han känner sig väl mottagen, säger han.
Hästspecialist
–Jag tycker väldigt mycket om Sverige, om Norrbotten, om människorna här, naturen, lugnet, vilken skillnad mot vad jag kommer ifrån, konstaterar han. Att vara anställd i stället för privatpraktiserande är hans nya melodi.
– I Tyskland tjänade jag fyra gånger så mycket som här men det är aldrig värt att bränna ut sig, säger han. Veterinäryrket har gett honom kompetenser inom alla djurslag men han är specialist på hästar och har även sysslat med hästhoppning i sina yngre år. I dag är han 53 år och hoppas kunna skapa sig en ny tillvaro i länet.
När svenskan sitter bättre vill han arbeta aktivt för att förnya ett och annat. Redan har hans ankomst inneburit nyheter som spelar roll:
Mobil röntgen
–Jag har ordnat en mobil röntgenutrustning, inköpt från Tyskland, som nu gör att vi slipper forsla sjuka djur kors och tvärs med oro, lidande, tidsspillan och omkostnader, säger han och demonstrerar utrustningen som nu alla veterinärerna ska utbildas på vid stationen i Öjebyn.
– Och Jordbruksverkets regelverk är väldigt byråkratiskt. Det är bra med regler men det måste väl kunna finnas något som heter undantag, säger han och tänker exempelvis på medicinsidan och vad man får använda där.