"Man kan inte ändra det som redan har hänt, i stället är det viktigt att se allt bra som kommit från det och att det jag varit med om har gjort mig till den person jag är i dag", säger Ella Eriksson, med Shakira.
I stallet i Öjebyn tillbringar Ella Eriksson, 21 år, all ledig tid. Här finns hennes sto Shakira och ponnyn Miramis som numera lever pensionärsliv.
Hon är i princip född på hästryggen, mamma Eva-Lena Johansson är ridlärare och hästintresset kom naturligt. Ibland är hon i stallet redan halv fem på morgonen för att hinna rida innan jobbet. Ibland blir det sena kvällar för att hinna göra allt annat som hör hästlivet till.
När Ella Eriksson var åtta år var hon med om en ridolycka som höll på att kosta henne livet. Hon skulle för första gången få rida utan mamma Eva-Lena Johansson i ridhuset med bara en kompis som sällskap.
– Jag vet egentligen inte vad om hände. Jag tror ponnyn blev rädd för något, för jag bara ramlade av, åt sidan liksom, säger Ella Eriksson.
Varken hon eller Eva-Lena Johansson trodde att det var speciellt allvarligt, med tanke på att fallet från hästryggen inte var särskilt dramatiskt, men Ella Eriksson kände att hon mådde illa och kände sig kissnödig hela tiden fast hon inte kunde gå på toaletten.
Men så upptäckte Eva-Lena Johansson att hon var vitaktig i området kring näsa och mun.
– Det betyder att det inte finns någon cirkulation. Så då åkte vi in på akuten direkt, säger Eva-Lena Johansson.
Det visade sig att Ella Eriksson hade spräckt mjälten och anledningen till att hon kände sig kissnödig var för att blodet tryckte på urinblåsan.
Hon minns inte så mycket av de fem dagarna på intensivvårdsavdelningen, annat än den hemska smärtan, magen gjorde fruktansvärt ont.
– Jag minns när de flyttade mig från ambulansbåren till röntgen och jag bara skrek, det gjorde så jäkla ont. Men efter det är det en minneslucka.
Efter totalt tio dagar på sjukhus fick hon komma hem igen.
Hon spelade även fotboll och upptäckte ungefär ett år efter olyckan att ena foten började släpa. Benet domnade av, likaså ena handen och hon hade ont i ryggen, främst på nätterna.
Efter flera besök på sjukhuset konstaterades att hon hade en nervskada i bröstryggen. Läkarna försökte med alla sorters mediciner men ingen hjälpte nämnvärt. Hon fick hjälp av en fysioterapeut och märkte att det enda som egentligen hjälper för smärtan är att träna och hålla igång.
– Min fysioterapeut sa att du får absolut inte sluta med ridningen, det är så bra för kroppen. Många använder det som rehabiliteringsmetod, berättar Ella Eriksson.
Även om smärtan inte är lika illa som när hon var liten, känner hon fortfarande av den.
– Jag har ju inte samma känsla i de yttersta tårna, jag känner inte i skänkeln (benet) hur mycket jag driver. Jag har inte samma stabilitet på höger sida som vänster. Det är ett problem i ridningen eftersom man strävar efter att vara liksidig. Om jag springer kan foten släpa, säger hon.
Ella Eriksson med MIramis som numera är pensionär.
Eva-Lena Johansson flikar in:
– Jag skulle ha önskat att Ella ville göra en paraklassning, i och med att hon är försvagad i högersidan hade hon kunnat få hjälpmedel.
En paraklassning är en klassificering där ryttare kan få hjälpmedel, som ett eller två ridspön eller öglor på tyglarna. Det innebär också att ryttarna tävlar mot varandra på ett rättvist sätt.
I dag kan Ella Eriksson instämma i det men när hon var yngre var det viktigt att inte sticka ut.
– Nu kan jag tycka att en paraklassning gör att det blir rättvist. Då får jag samma förutsättningar som andra ryttare, säger hon.
Som ridlärare har Eva-Lena Johansson lärt massor med människor att rida. Men fortfarande har hon svårt att se på när dottern hoppar med häst då det kan handla om höga höjder och fart.
– Men det gör mig samtidigt lite trygg för jag tänker att det inte kan hända igen. Det var tur att vi inte visste hur nära döden hon var den där gången.
– Läkarna sa flera år senare att jag hade varit väldigt nära döden, det var nära att ytterskiktet på mjälten helt skulle brista, säger Ella Eriksson.
Mor och dotter säger att djuren är fantastiska som hjälper människor på så många olika sätt.
– De dömer dig aldrig, du kan kommunicera med dem utan att vara rädd för att göra fel. Man måste lära sig att lyssna på vad hästen tänker. De är väldigt känsliga djur, säger Eva-Lena Johansson.
"Det hände mig när jag var så himla liten så det har format mig väldigt mycket som person", säger Ella Eriksson, här med Shakira.
Ella Eriksson, 21, med sitt sto Shakira.
Ella Eriksson och hennes häst Shakira. "Jag kan göra allt med henne", säger hon.
Ella Eriksson klappar om Shakira, drömhästen som hon haft i fyra år.
– Jag tror det är hon som valt mig, vi passar så bra ihop och jag litar totalt på henne. Jag vet inte vad jag skulle göra utan häst. Om man råkat ut för en sådan här olycka vill jag att man ska veta att det blir bättre. Har man drivkraft så kommer allt bli bra. Det kanske inte alltid kommer vara jättelätt, det kommer vara jobbigt och göra ont på vägen. Men det kommer lösa sig.