Verksamheten består av två delar. En avdelning är till för dem som är dömda till rättspsykiatrisk vård efter att ha begått ett brott. Den andra avdelningen är till för dem som vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård.
Vid ankomsten till rättspsyk får patienterna byta kläder och ta på sig sjukhuskläder. Det görs av säkerhetsskäl, man vill se till att det inte kommer in droger och/eller vapen på kliniken. De strikta reglerna har visat sig vara befogade.
- Vid ett tillfälle kom polisen med en person som hade tvångsomhändertagits. När mannen tog av sig sina kläder visade det sig att han hade en förskärare innanför skjortan, berättar kuratorn Frida Söderberg.
Ökad säkerhet
Mottagningen av patienter kommer inom kort att bli säkrare än tidigare. Genom en om- och tillbyggnad kommer kliniken att få säkerhetsklass 2 som är den näst högsta. (Mer om det i artikeln nedan.)
Efter en tid på mottagningsenheten flyttas patienten till en vårdavdelning. De som är dömda till rättspsykiatrisk vård hamnar på en speciell avdelning.
- De är förkrossade, de har begått ett brott som fått fruktansvärda konsekvenser. Vårt uppdrag är att hjälpa dessa människor, säger Frida Söderberg.
Som kurator är det hennes uppgift att ta hand om praktiska frågor. Där ingår en översyn över patientens ekonomi, om han eller hon har en inkomst och fasta utgifter och eventuella skulder hos Kronofogden.
En annan rutin är att kontrollera om personen har vapen hemma. Det är viktig kunskap att ha om det uppstår risk för självmord. Om personen har familj så kontaktas de eftersom de erbjuds hjälp i olika former.
Upprättar vårdplan
Det finns flera andra åtgärder som kuratorn utför. Dit hör att ta kontakt med brottsoffer. Anledningen är att de har rätt att i god tid få information om eventuell permisson och/eller utskrivning.
När de här rutinerna är klara får patienterna träffa alla personer som ingår i arbetslaget. När det är klart ska det upprättas en vårdplan. Patienterna får vara med när den görs upp och deltar då i diskussioner tillsammans med personalen. Den första vårdplanen ska gälla i fyra månader och därefter rullar de på i sexmånadersintervaller.
Grunden för all behandling är att stärka patienterna och deras självkänsla eftersom många lider av så kallad social fobi. Det handlar om människor som är blyga och hämmade i olika sociala situationer. Det leder ofta till isolering.
- De flesta har mycket dåligt självförtroende. Det kan vara så svagt att de inte vågar åka buss. Det kan handla om något så enkelt som att de blir oroliga för hur de ska betala en bussresa. "Ska jag hålla pengarna i beredskap eller ska jag vänta till dess att chauffören frågar mig om pengar?" säger Frida Söderberg.
Flera sociala handikapp
Den här osäkerheten kan göra att personerna inte vågar sig ut eftersom de enklaste saker blir som höga berg för dem.
Många patienter har flera sociala handikapp. Det kan bland annat handla om att de inte klarar av ett vardagligt liv som att sköta sin hygien, hålla snyggt och rent hemma och att laga mat.
För att klara detta får patienterna undervisning och hjälp av arbetsterapeuten Karin Persson. Till sin hjälp har hon bland annat ett kök där patienterna får lära sig att laga mat, diska och annat som hör till vardagliga sysslor.
Arbetsterapeuten ser också till att patienterna får studera om de vill det.
Normal dygnsrytm
Det finns flera mål med behandlingen på rättspsyk i Öjebyn. En grundtanke är att se till att patienterna får en normal dygnsrytm - något som de flesta inte har.
För att nå det målet använder personalen små och enkla medel. Där ingår möten måndag till fredag klockan halv nio. De som är närvarande belönas med en poäng. När de kommit upp i ett visst antal får de olika förmåner som är enkla för en normal människa men mycket stora och viktiga för dem som vistas på rättspsyk.
Det kan handla om att få promenera på egen hand eller gå på bio. På det här sättet belönas patienterna samtidigt som deras självkänsla stärks, något som är en viktig del i behandlingen.
Träffas regelbundet
Som regel arbetar personalen ensamma med patienterna även om det finns undantag. Men de arbetar inte isolerat utan träffas regelbundet och diskuterar den behandling och vård som patienterna får.
Men samtal och nya rutiner kan inte lösa alla de problem som patienterna har. Psykologen Britt-Marie Niemi talar om de mediciner som patienterna får, mediciner som de måste ta resten av sina liv. Det handlar om olika typer av psykofarmaka, mediciner som är lugnande och andra som dämpar ångestkänslor. Vilka mediciner som patienterna ska få avgörs av någon av de tre läkare, psykiatriker, som arbetar på kliniken.
- Våra patienter måste lära sig att leva med en viss ångest och lära sig hantera det, säger Britt-Marie Niemi.
Hon säger att i behandlingen ingår att ta fram de resurser som patienterna har för att de ska klara av att bli så friska att de ska klara av gruppboende eller till och med bo i egen lägenhet.
Ömsesidigt förhållande
Skötaren Peter Sandberg talar om ett fundament i behandlingen: att det finns ett ömsesidigt förtroende mellan patient och personal.
- Det är viktigt att få patienterna att förstå att de har en funktionsnedsättning och behöver hjälp. Ja, först när de har den insikten kan behandlingen börja på allvar.
Kuratorn Frida Söderberg säger att hon och övrig personal måste vara beredd att höra de mest hemska historier som patienterna berättar för att bearbeta sina upplevelser.
- Jag brukar säga att "jag är till för dig och jag lyssnar på allt som hänt, även de hemskaste händelser".
Den genomsnittliga vårdtiden på rättspsyk är mellan tre och fyra år.
Fotnot: Första delen i reportageserien om rättspsyk, Belöning i stället för bestraffning, publicerades den 15 november.