Armen hade domnat

Det har gått några år sedan Siw Joelsson drabbades av stroke. Hon minns det tydligt. Domningen i armen som växte och till slut hade förlamat höger sida. Och toalettbesöket mitt i natten som slutade med att hon ramlade och låg hjälplös på golvet.
- Telefonen sitter en bit upp på väggen och därför hade jag svårt att nå den. Till slut lyckades jag ändå resa mig och få tag på den så att jag kunde ringa min dotter.
Hon undersöktes direkt när hon kom till Piteå älvdals sjukhus. Då konstaterades att Siw Joelsson hade en kraftig blödning i hjärnan. Den placerade henne i en rullstol och inte bara det, hon kunde inte röra sina händer.
Efter två månader släppte förlamningen men Siw Joelsson hade fortfarande svårt att röra sig.
- Jag tvingade mig ut på stan men det var jobbigt att se hur människor tittade på mig.
Från att ha varit yrkesverksam och arbetat på ett äldreboende blev nu sjuksköterskan Siw Joelsson patient. Hon säger att det tog henne mycket hårt.
- Mitt liv slogs i spillror och jag blev deprimerad, det var mycket jobbigt.
Rehabiliteringen fungerade bra och gjorde att hon kunde röra sig någorlunda bra. Men hon ville bli ännu bättre, därför sökte hon sig till neurolinjen på Framnäs. Det var för ett och ett halvt år sedan.
- De som jobbar här har fingertoppskänsla och deras handledning är mycket bra. Det finns också ett lugn kring allting och det gör att behandlingen fungerar ännu bättre än den brukar göra.
Hon berömmer personalen på neurolinjen och talar i det sammanhanget som sin handledare och hur hon byggde upp ett förtroende innan behandlingen börjad.
- I vår grupp pratar vi med varandra om allting och allt som sägs stannar inom gruppen, det känns bra att vi alla har ett sådant förtroende för handledaren och varandra.
Behandlingen har gjort henne gott både mentalt och fysiskt. Hon går nästan utan några problem. Och humöret är det inget fel på.
- Jag har fått tillbaka mitt liv, det är det bästa och viktigaste av allt, säger Siw Joelsson.

Armen hade domnat

En älgpåkörning förändrade 21-årige Axel Anderssons liv. Han blev förlamad och drabbades av afasi. Förlamningen har delvis släppt men han har fortfarande svårt att tala. - Min dröm är att bli så bra att jag kan återgå till jobbet som datatekniker och flytta till Kalifornien.