Coffee? Nej, Kofi, en annan sort
Gör jag mig lustig över hans namn?
Nej, ett namn som få andras,
en person som lämnat en bristvara efter sig
i augustis kastvindar några veckor för valet:
förmågan att lyssna
Hur ska du någonsin kunna säga något av värde
utan att lyssna?
Allt fler tror att diplomatin är död
när den i själva verket pågår mellan dig och mig
just i den här stunden med blicken på knotten
som yr i luften kring trädgårdshäcken
Utan den skulle vårt inre rum krympa
till ett nollsummespel; det sitter någon i kajaken,
tjugo sekundmeter senare är samma utrymme utrymt,
ingen finns kvar
Det är som om livet aldrig fanns
mellan Junkön och Kälkholmen
Under Noll Kelvin-bron mellan Porsön och fastlandet
fiskar en ung människa förhoppningsfullt
med långlina
Stiltje på vattenytan, linan vilar som den
utmätta tiden, utsträckt och overksam
tills innehållet tynger ner den
och vi börjar känna vad den består av
Knotten smattrar mot ansiktet
när jag cyklar över bron
Tack och lov har inte Autostrada per Italia
hand om underhållet
Jag minns när Kofi Annan föreläste
i Lund för tio år sedan
och talade om skyldigheten att skydda
en stats innevånare när landet själv
misslyckas:
en doktrin för det
internationella samfundet
- nu när NMR slår upp sina tält
på Drottninggatan i Boden
Jag minns Kerala och Varkalas öppna stränder
i Indiens sydligaste delstat
- nu när de värsta översvämningarna på ett sekel
täcker husen med lera
Saknad kan ta sig många uttryck
- nu när flodvågor av dumhet
rusar längs augusti månads
boulevarder och bygator
där smarttelefoner spelar Robyns nya låt:
there's this empty space you left behind