En skottskadad man hade hittats i Hertsö centrum och ett stort polispådrag arbetade för att reda ut vad som hänt. "Hertsöskolan angränsar till det avspärrade området”, skrev Luleå Kommun på sin hemsida under måndagen.
Avspärrningarna hävdes och allt blev till synes normalt, även om ingenting längre är normalt. Bostadsområden ska inte vara plats för skottväxlingar. Av rapporteringen att döma var både offer och gärningsperson(er) kända av polisen. Det brukar användas som en omskrivning för att uttrycka att det var en sorts intern uppgörelse mellan människor som rör sig i kriminella kretsar. Det förändrar ingenting för vår känsla av trygghet. När människor skjuts i vårt närområde är det svårt att känna sig helt trygg.
Det känns som en nyhet att detta kan hända i Luleå. En nyhet är det naturligtvis, men tyvärr är det den tredje skjutningen i Luleå på mindre än ett år. Det är svårt med statistik och särskilt svårt att dra slutsatser kring dödligt våld, eftersom det lyckligtvis handlar om ett litet antal människor.
Brottsförebyggande rådet beskriver i sin senaste rapport kring brottsutvecklingen i Sverige att dödligt våld har ökat. Sedan 16 år tillbaka ligger vi på en nivå på ungefär den dubbla i dag och de senaste åren, jämfört med hur det varit tidigare. Det är ungefär lika många som utsätts för våld idag som tidigare, men konsekvenserna av våldet är allvarligare idag.
Det är just skjutvapnen som märks. När någon utövar våld mot andra med skjutvapen blir konsekvenserna så mycket större och kan drabba många fler. När polisen hade sin senaste vapenamnesti lämnades en kulsprutepistol in. Samma fabrikat som en person tagit till krogen och dragit upp i skarpladdat skick ifjol. Om ett sådant vapen avfyras i en folksamling leder det till att många människor mister livet eller skadas svårt.
En skillnad syns mellan olika bostadsområden i landet och skjutningar. I de områden som utpekas som särskilt utsatta områden, är risken för skottlossning fem gånger högre än för andra bostadsområden. Det är inte heller svårt att tänka sig. Det är en funktion av att vara just ett utsatt område i en tid när fler illegala skjutvapen finns.
När de som gripits med skjutvapen ska motivera varför de beväpnat sig är upplevda hot en vanlig förklaring. De förutsätter att människor som vill dem illa har vapen och därför har de också vapen. Det är en krets på uppskattningsvis något tusental personer i Sverige som förekommer i de här utredningarna och när tillgången är stor på skjutvapen eskalerar hela situationen. Fler beväpnar sig och de beväpnar sig tyngre.
Det finns ingen annan väg än att ta bort vapnen från de som inte har rätt att ha dem. Från årsskiftet har vi en ny och skarpare vapenlag. Det är hårdare straff och större möjligheter att häkta de som bär illegala vapen. Det är bra åtgärder, men de måste förenas med andra åtgärder.
Fortfarande är det relativt korta fängelsestraff som utdöms för vapenbrott. Jag påstår att det krävs kraftiga straffskärpningar för att få de som i dag bär vapen att ansvtå, för att de inte vill sitta inne. Samtidigt behöver polisen fortsätta satsningarna på vapenamnestier för att få bort illegala vapen så att de inte kommer i händerna på kriminella.
Det är genom att få bort skjutvapnen som vi minskar skjutningarna. Naturligtvis också tillsammans med gott polisarbete och en klok socialpolitik.