Sjukhuset Nya Karolinska Solna är en politisk-ekonomisk varböld, som när den briserar kan ta sin smitta hela vägen till Norrbotten.
Så gott som varje dag kommer nya skandaler från NKS, världens 13:e dyraste byggnad. Dyrare än megahotellet Palazzo i Las Vegas, dyrare än den 164 våningar höga skrytskrapan Burj Khalifa i Dubai.
Hur det kunde bli så här galet och dyrt? Huvudstadens landstingspolitiker ville sköta välfärden på ett nytt sätt med OPS – offentlig och privat samverkan. Modellen beskrevs som trygg med full kostnadskontroll under hela avtalstiden. Om utgifterna till äventyrs skenade iväg, skulle skattebetalarna inte behöva ta någon risk. Så skrev landstinget trosvisst i sitt eget beslutsunderlag.
Men sjukhuset blev en gränslös härva av ekonomiskt lättsinne, förbisedda patienter, uppgiven vårdpersonal, korruption, jäv, impertinenta bortförklaringar och total tankekollaps. Allt fagert tal om trygghet för skattebetalarna har kommit på skam.
Sista siffran för bygget är inte presenterad än, men den närmar sig ofattbara 30 miljarder kronor (30 000 miljoner). Dubbelt så mycket som var tänkt. Sunderby sjukhus, på sin tid Europas modernaste, kostade under 2 miljarder.
NKS är visserligen ett högspecialiserat universitetssjukhus. Men affärsmässigt har det plåstrats ihop på ett helt intelligensbefriat sätt. En myriad av märkliga tilläggsavtal gör sjukhuset än dyrare på sikt. Att bygga, underhålla och drifta NKS fram till år 2040 sägs kosta 62 miljarder.
Dessvärre stannar det inte där eftersom kompletterande behov faller under en helt annan debiteringsklass. Att exempelvis eftermontera en dörr lär ha gått på över miljonen. Man tar sig för pannan!
Som udda jämförelse har LKAB avsatt 17 miljarder till samhällsomvandlingen i Kiruna och Malmberget. Även om flyttfakturan blir betydligt högre när huvudnivåerna är utbrutna runt 2040, förefaller det billigare att flytta två gruvstäder än att bygga ett sjukhus. Vore det tvärtom skulle man inte ens höja på ögonbrynen.
Att kostnader löper amok i prestigebyggen verkar vara mer regel än undantag. Ett av de mest omtalade är operan i Sydney som kostade 14 gånger kalkyl. Danske arkitekten Jørn Utzon tvingades ta världens längsta springnota, när den hängde svart som en Wagnerkör över den sfäriska byggnaden med Höganäskakel.
En annan tongivande budgetkraschare är Elbphilarmonie, Hamburgs nya konserthus. Efter femtioelva bedrövelser och tilläggsfakturor i höga C uppgår kostnaden till motsvarande 8 miljarder kronor; Vid tiden för byggbeslutet kostade huset ”bara” 600 miljoner.
Borrningen genom Hallandsåsen tillhör den svenska bygghistoriens mest ämliga etik- och pengaläckor. När Rocagile-tunneln äntligen var klar 2015 hade fakturan svällt elva gånger sin storlek och till lika många miljarder.
Gemensamt för den här typen av veritabla felräkningar är att landets skattebetalare får stå för fiolerna. Därför kan norrbottningar och resten av svenska folket få hjälpa stockholmarna att betala för finansfiaskot i Solna.
Felet är inte stockholmarnas i gemen, de är vilseförda. Men folkvalda får inte handskas så här exempellöst ovarsamt med skattebetalarnas pengar. Om de gör det, måste det politiska ansvaret också kunna omfatta ett juridiskt efterspel.
Ett rätt och räfsarting om den stockholmska sjukhussjukan ligger därför i hela landets intresse.