Det nya året sköts in och hunden försvann. Bobbo fick panik när fyrverkerier smällde i Stenbäcken strax utanför centrala Kalix och sprang då iväg. Det visade sig att han sprang långt.
– Han sprang till kyrkogården där vi brukar gå. Där var det många personer som var så snälla och försökte få in honom, men det gjorde att han blev ännu räddare. Sen hörde jag folk som såg honom i stan och någon såg honom i Risögrund. Sen blev det helt tyst i ett dygn, säger Linda Danhall.
Hela nyårsdagen gick utan att någon hittade hunden.
Men under måndagen fick Jan-Erik Silverplatz syn på hunden i Risögrund, ungefär en mil bort från hemmet i Stenbäcken. Återigen blev Bobbo rädd och sprang in i skogen.
– Men sen när han såg att jag var där kom han viftandes med svansen, berättar Linda Danhall.
Hur har de här dygnen varit?
– Det har varit förfärligt. Det är ju som att ens barn har försvunnit – man kan inte tänka på något annat när man vet att han är liten, rädd och ensam. Han är inte van att vara borta och i och med att han är så liten (en Bichonhavanais) och har så dålig päls visste man att han inte kommer att finnas kvar om det blir kallt.
Hur mår Bobbo nu?
– Han mår jättebra. Han var vrålhungrig, så han har ätit ett paket skinka och nu sover han som en stock.
Och matte?
– Jag är överlycklig. Först har jag gråtit stora tårar över att han har varit borta, men nu över att han är hemma, säger Linda Danhall.
Många har följt jakten på Bobbo på Facebook och har försökt hjälpa Danhall medan hunden var borta. Något hon är tacksam för i dag.
– Jag vill tacka alla Kalixbor som har engagerat sig så otroligt mycket. När jag var ute och letade honom stannade jag och pratade med många och säkert 90 procent av de jag pratade med var ute just för att söka efter Bobbo. Kalixborna ställer verkligen upp när det kniper.