Efter åtta minuter hade Dolphins ledningen med 23-13 mot ett tveksamt LF som inte alls fick skyttet att fungera. Inte heller defensiven höll nog hög nivå mot ett hemmalag som satte högsta fart - anförda av Andrew Mitchell.
Kenttä provade att ställa upp en zon men det blev inte så lyckat det heller utan det var istället firma Levett och Rosendahl som tog in LF på allvar i matchen igen i den andra perioden då hemmalaget, än en gång, hade ledningen med 10 poäng - 36-26.
En trea på klockan innan halvtid gav 44-46 och LF hade slingrat sig ur hemmagreppet med bättre försvarsspel och smartare anfall.
I tredje quartern fortsatte LF med sitt tunga anfall och hade ledningen med både 56-50 och 65-59. Vid det senare tillfället sköt de dock bort en trea, Woodbury fick sin tredje foul och Andrew Mitchell fixade fyra poäng via en trea och ett straffkast.
För det var så här matchen såg ut. Varje gång något av lagen skulle göra det avgörande rycket - så kom ett tokigt beslut som gav det andra laget hjälp in i matchen igen.
Rudy Mbemba var en av de spelare där ute som syndade mest i den kategorin. Mbemba varvade lysande prestationer med slarviga turn-overs och alldeles för snabba treepoängsförsök.
Detta i kombination med förlorad returtagning 33-42 för LF (som dessutom släppte 13 offensiva till hemmalaget) blev till slut det lilla som kom att avgöra. Plus att Dolphins fick ut mycket av sina bänkspelare. Conor Grace slutade på 10 poäng (2 treor), 6 returer och 3 assist medan kompisen Sakinis gjorde 7 viktiga poäng. Två x-spelare som blev otroligt viktiga.
LF hade ingen motsvarighet.
John Rosendahl var dock lysande matchen igenom tillsammans med Ty Levett. Woodbury olycklig med tidiga foulproblem och Pahlmblad får inte sitt spel att klicka när Mbemba envisas med att dribbla runt bollen.
Coach Grant chansade lite i slutet med att spela Mitchell ensam med fyra "icke-starters": Lindqvist, Sakinis, Grace och Ayuba. En chansning som gick hem.
- Vi blev för stillastående i början av andra halvlek. Vi blev rörligare med den uppställningen som gav oss mycket. LF var mycket bra så jag är glad att jag vet att det blir en ny match här nästa vecka, summerade en nöjd Grant efter matchen.
Mattias Kenttä var, självklart, besviken över förlusten men tyckte att hans lag gjort en bra match - trots förlusten.
- Vi gör en riktigt stark match och var med ända in i slutet. Nu ska vi hem, lugna ner oss och kolla lite DVD. Det kommer att bli en fantastisk match på fredag. Det är bara njuta av läget, menade Kenttä.
Dramatiken i matchen höll dock i sig ända in i det sista. Två treor av Mbemba följt av två misaade straffkast av Mitchell öppnade segerdörren på glänt för LF med 27 sekunder kvar att spela.
Att Mbemba sedan valde att lossa iväg en ny trea från ett halvdåligt läge med 15 sekunder kvar på klockan kändes, tyvärr, inte direkt genomtänkt.
Men så nära, minst, en förlängning var det.