Utvecklingen är densamma, år efter år. Antalet mjölkbönder blir bara färre och färre. År 2000 fanns det 287 mjölkföretag i Norrbotten. Nu är det 109 och nästa år finns det troligen bara knappt 100 kvar. Men de som blir kvar blir bara större och större, med flera hundra mjölkkor på varje gård.
Torsten Andersson, 52 år, och Anna-Carin Bergström, 46 år, bor på en gård i Tullnäs, strax utanför Norrfjärden. Gården är Torstens föräldrahem och de tog över jordbruket 1991. De har båda jobbat i jordbruket och i början hade de cirka 20 mjölkkor.
- Sedan byggde vi en ny ladugårdsdel 1994-95 och då kunde vi gå upp till 40-45 mjölkkor. Sedan har vi haft plats för ytterligare 60 djur, kvigor och kalvar, berättar Torsten Andersson.
Många arbetstimmar
De berättar att det till en början gick ganska hyfsat. Visserligen fick de jobba många timmar för att kunna ta ut hyggliga månadslöner, men de trivdes med bondelivet.
- Men allt har blivit dyrare. Maskiner, el och kraftfoder har blivit dyrare. Samtidigt har inte mjölkpriset till bonden stigit, påpekar Anna-Carin Bergström.
I takt med att lönsamheten för mjölkproduktionen sjönk började de för cirka tre år sedan fundera över framtiden. Trots att de levererade mer och mer mjölk, räckte det inte. För att kunna ta ut en lön som de kunde leva på hade de fått börja sälja skog. Skulle de investera i något på gården var de också tvungna att ta från skogen.
- Det kändes inte bra. Skogen ska vara ett komplement till lantbruket, säger Torsten Andersson och påpekar att det är ett trevligt yrke att vara bonde, men att det inte går att jobba ideellt.
Tog fram ritningar
De började räkna på vad det skulle kosta att bygga ut gården. De tog också fram ritningar på hur det skulle kunna se ut. Att fördubbla antalet mjölkkor, till cirka 80-85, skulle kosta cirka 20 miljoner kronor. Och då hade de räknat snålt.
- Vi kom fram till att 85 mjölkkor kan bli för lite. Och vi har inte markförutsättningar för att ha fler djur, säger han.
För cirka ett år sedan kom de till slut fram till att de inte ville göra den satsning som skulle krävas för att eventuellt få lönsamhet. Riskerna var helt enkelt för stora. De beslutade då att försöka sälja hela gården i drift, med djur och allt.
Sålt skogen
Inte ens det faktum att de har fyra söner, i åldrarna 13 till 20 år, fick dem att satsa för framtiden. För satsar man skulle det inte finnas en chans att backa.
- Det har varit spekulanter, ända nere från Lysekil, men bankerna är hårda och det är inte lätta att få lös pengar, säger Anna-Carin Bergström.
Gården är fortfarande till försäljning, men nu utan djur. Det mesta av skogen har de sålt. Odlingsmarken arrenderas ut till bönder i trakten. Bara för en månad sedan lämnade de 18 sista kalvarna gården. Redskap och maskiner är sålda eller ute till försäljning.
- Man märker att det är tungt för många bönder. De som ringer och behöver grejerna har ofta inga pengar, påpekar Torsten Andersson.
Världens bästa liv
Inte heller har det varit aktuellt att satsa för att någon av de fyra sönerna, 13-20 år gamla, skulle ta över.
Hur det än går vill de bo kvar i Norrfjärden med omnejd. Antingen i ett hus inne i byn eller så bor de kvar på gården och bygger om ladugården till en verkstad av något slag. Antingen för egen verksamhet eller för uthyrning.
Anna-Carin jobbar sedan en tillbaka som undersköterska på ett äldreboende i Norrfjärden. Torsten har fullt upp med avvecklingen av verksamheten, men ska köra plogbil åt kommunen i vinter. Allra helst hade de fortsatt som jordbrukare.
- För det är världens bästa liv, om det bara gick att leva på det, säger de båda samstämmigt.