Videon är inte längre tillgänglig
Avhoppade konfirmanden var Donald Johansson, som nu gjort sitt i Älvsbyhus.- Ja, ett långt liv med nästan enbart positiva tankar. Det mesta har gått hellvites bra.Idag berättar han om gjorda affärer - och de som inte blev av.Som att Älvsbyhus tänkte köpa Myresjöhus.- Vi var beredda att betala fyrahundra miljoner. Sedan tittade vi mer ingående. Det fanns till exempel ett tomtbolag som var väldigt uppskrivet. När vi skulle lägga bindande bud sade vi nej.Tagit hem pengarnaDonald Johansson kommenterar också de väldiga aktieutdelningar ägarna till Älvsbyhus tagit ut, enbart ett år blev det en kvarts miljard kronor.Pengarna finns kvar hos ägarna och kan komma att användas i affärer, uppger han. Han berättar då om en skogsaffär i Norrbotten som stoppats. För att säkra råvaran till Älvsbyhus har ägarna försökt köpa 40.000 hektar i Norrbotten från Sveaskog, vars ordförande Göran Persson sade nej.Men det var i Norrfjärden, Piteå kommun, allt började 1944. Två unga män tänkte till.Donald Johanssons fader Göran var barndomskompis, men ej släkt, med Gunnar Johansson. På den senares tomt fanns utrymme för ett snickeri. Duon startade ett. På så sätt kom Donald Johansson ett tag att bo tio meter från sin blivande arbetsplats. Igår var han tillbaka.- Där borta kunde den nya fabriken ha legat om den blivit av här, säger han och pekar ut ett skogsområde.Av hans egna berättelse att döma gjorde barnet Donald mera bus än nytta. Däremellan också affärer.- Jag tillverkade kaffebrickor som jag gick och sålde i husen. Någon har berättat att mamma gick efter och köpte tillbaka dem. Men jag fick damerna till att köpa fler brickor sedan jag gett dem två nyttor, då gick det även att rensa bär med dem.Låna aldrig
Göran och Gunnar Johansson gjorde också affärer. Somliga dyra. Räkningen på snickerimaskinerna gav lärpenningen att akta sig för skulder.- När farsan slutade gav han rådet; "gör dig inte beroende av någon bank". Det har vi levt efter, säger Donald Johansson.När snickeriföretagarna Johansson behövde bygga ny industrilokal i Norrfjärden tvingades de likväl till banken. De ville att dåvarande Norrfjärdens kommun skulle borga. Svaret blev nej. Duon hade emellertid spelat ut flera kort. De flyttade snickeriet till Älvsbyn, kommunen tände på villkoren.Johanssons hade en idé om att tillverka hus färdigt i fabrik enligt löpandebandsprincipen. Tomten var för liten och än en gång gick flytten. Nu till mark nära järnvägen, vilket fick betydelse.Kring 1960 började hus rullas ut. Donald Johansson hade flera sysslor. Han körde ut hus till byggplatser med jordbrukstraktor. En resa gick till Arjeplog.I alla år har husen ställts på torpargrund, en metod som med åren ifrågasatts. Idag är avfuktare standard hos Älvsbyhus.Hade ni därmed fel?- Nej, självreglering med uteluft är bästa lösningen. Men på dålig mark passar det sämre och vi har haft exempel med hus på samma område där enstaka haft problem. Det kan bero på att det är humus (matjord) eller virke och spån under huset.Gunnar Johansson lämnade företaget. Den andra släkten Johanssons drev vidare. Byggnadsingenjören Donald Johansson var på 1970-talet fabrikschef och för över 40 år sedan blev han vd, efter fadern.- Jag var rätt kaxig och trodde att jag skulle klara det, just därför att jag fått chansen att ansvara för så mycket annat.Sålde
Dennis tog hand om marknadssidan. I slutet av 1980-talet sålde de företaget till Malmfälten Finans (Akila).- Orsaken var mycket tydlig; pomperipossaeffekten. Dennis och jag levde med 130 procents skattetryck. Det var omöjligt och anledningen var den feltänkta förmögenhetsskatten.Dennis lämnade Älvsbyhus. Brodern blev kvar i Älvsbyhus och Akila.Dramatiskt var det i mitten av 1990-talet. Industrimannen Rune Andersson ville köpa delar av Akila. Då bjöd finansklipparen Hans Thulin över. Donald Johansson bearbetade aktieägare och anställda med aktieoptioner i syfte att ta hem företaget, med Rune Andersson som kompanjon. Det lyckades.- Jag satte mig ner och räknade, hur många skulle jag få med mig? Jag ville inte ha in Thulin, inte för att det var han utan för att han ville ha mer än femtio procent. Det äventyrade familjestyrningen. Om du tittar på hur det varit så har det varit femtio-femtio, Göran och Gunnar, Donald och Dennis, och nu familjerna Rune Andersson och Johansson.Delar av 1990-talet var branschen i kris. Älvsbyhus sparkade folk men var skuldfritt och tog marknadsandelar när konkurrenter gick omkull.- Vi såg tidigt att det här blir en påfrestning för oss,. Likväl satsade vi inte på marknadsföring.Vi sparade det för länge.Räknar på allt
Ny expansion har inneburit fabriker i Skåne, Finland och Värmland. Donald Johansson har över åren gjort sig känd för att inte vara sentimental mot vare sig fack eller anställda. Han räknar kostnadseffektivt. Ett exempel är att han, i samband med att han på senare tid behandlats för allvarlig sjukdom, tycker sig se hur vården kan effektiviseras.Han har räknat på det.Stryk fick Älvsbyhus av Allmänna Reklamationsnämnden för hus som monterats i hällregn och ett fall där kondensskydd med hundratals hål tejpades ihop av företaget. Det innebar lokal uppmärksamhet, men framför allt uppmärksamhet i TV-programmet Kalla fakta.- Jag beklagar att Bonniers och TV4 inte bemödar sig att ge en hel och korrekt bild. Tejpningen kan se jävlig ut men det är trettio års garanti från Statens provningsanstalt. Vi erbjöd kunden förlängning av garantin och pengar i näven. Vi gjorde tekniskt rätt men massmedialt fel, säger Donald Johansson. Huset som monterades i regn sattes upp av en anlitad entreprenör som fick kicken och huset har renoverats för 750.000 kronor. Kunden godtog inte det utan huset löstes in av Älvsbyhus, säger han.