– Jag tänkte egentligen att "nu är det väl dags". Min dotter har fyllt 20 och ännu har jag inga barnbarn som behöver mig.
Hon reste till Kenya och hjälpte bland annat till med att starta ett projekt där flickor får hjälp med bindor under sina menstruationer. "Let it flow" heter projektet. Flickorna i Kenya stannar nämligen ofta hemma från skolan när de menstruerar, något som naturligtvis inte är särskilt bra för deras skolgång.
Lena Andersson har också introducerat tillverkningen av supporterarmband för en grupp kvinnor i Nakurus slumområde. När hon kom hem efter tre månader i Kenya hade hon med sig cirka 100 armband i Luleå hockeys färger som hon sålde till hängivna supportar via Facebook. 150 kronor kostade armbanden, förtjänsten av försäljningen fördelades solidariskt mellan kvinnorna som gjorde armbanden av bland annat återvunnen plast och organisationen Dandelion Africa, den organisation som Lena Andersson till sist kom att arbeta i.
Hon har bestämt sig för att lägga mera tid på detta med supporterarmbanden och har gjort en del prototyper till andra klubbar.
– Fast att göra ett till Skellefteå, det tar emot liiiite, säger Lena Andersson med glimten i ögat.
Hon är ju ett Luleåfan.
Det tog ungefär ett år av undersökningar av olika alternativ för volontärer innan hon hittade rätt. Organisationen Dandelion Africa som verkar i Kenya med en hel del verksamhet bland kvinnor kändes som något hon skulle kunna lägga tid och möda på.
Organisationen är verksam i området runt staden Nakuru i Rift River Valley. Den är fristående från statlig inblandning och driver verksamheten med hjälp av donationer och försäljning. En del pengar tar man också in genom avgifter från volontärer – för att vara volontär är knappast gratis i någon organisation numera.
Organisationen arbetar med att stödja i första hand kvinnogrupper genom så kallad tablebanking, en form av mikrolån som går ut på att låntagarna först sparar och sedan får låna högst dubbelt så mycket som de sparat. Lånen används exempelvis för att köpa getter eller kaniner för att få en inkomst eller starta en egen liten butik för att sälja hantverk eller smycken. Man har även undervisning och startar projekt som det ovan nämnda med bindorna.
Nu är hon hemma igen med massor med minnen, bilder och filmer från de tre månaderna. Helt har hon inte lämnat Kenya och människorna hon mötte. Supporterarmbanden arbetar hon vidare med och dessutom har hon åtagit sig att stödja Alice med hennes skolavgifter. Alice är döv och att gå i dövskola kostar i Kenya, även om annan grundläggande undervisning är gratis.
– Hon är en sådan fantastisk flicka, bäst i klassen på nästan allt. Att betala hennes terminsavgifter kostar mig mellan 200 och 300 kronor per termin. Det har jag bestämt mig för att jag ska göra fram till hon slutar grundskolan. Sedan får framtiden visa hur Alice' behov ser ut efter det.