Vil(s)enhet och väljarflykt

Socialdemokratin i Sverige är ett parti med uppenbara svårigheter att orientera sig i en global värld. Idélösheten visas tydligt i Mona Sahlins försök att reformera partiet. Det blev mest på stället marsch med drömmar om det folkhem som en gång var. Bristen på nytänkande är övertydligt också i det rödgrönas arbetssätt. Inte nog med att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet i sitt alliansskapande helt plagierat regeringsalliansens upplägg för fyra år sedan. Även politiken är i stor utsträckning anpassad till regeringens genomförda och planerade
politik. Finansministerkandidaten Thomas Östros till leda utbasunerade "för lite och för sent", som ledmotiv i oppositionspolitiken, förefaller att ha bitit sig fast. I ett avseende är dock skillnaden märkbar, de rödgröna lovar svenska folket ett antal skattehöjningar.NSDs ledarsida gör sitt bästa för att stötta S-politiker på alla nivåer och den politik den ska arbeta för. Den uppenbara brist på duktigt folk som präglar Socialdemokraterna märktes tydligt för fyra år sedan då S-distriktet i länet utsåg riksdagskandidater. Ledar-
lovsången om de valda formulerades i tre ord: "Ett kompetent gäng". Vi var nog många inom och utom
Socialdemokraterna som log eller storskrattade åt den kommentaren. Sanningen är ju att sällan - om någonsin - har riksdagsgruppen haft så låg kompetensnivå. Och tydligen finns ingen önskan att ta in mer kompetens närmaste mandatperioden.En viktig del i S-strategin inför höstens val är att försöka misskreditera Centern och Kristdemokraterna och deras ledare Maud Olofsson och Göran Hägglund. Och chefredaktören i NSD visar sin analytiska förmåga mest varje dag med angrepp och nedsättande omdömen kring dessa partier. Den som är kritisk mot eller dömer ut dessa har alla möjligheter att bli citerad, oavsett om det är bloggare, en medelmåttig deckarförfattare eller missnöjda centerpartister. Uppenbarligen går den här rikskampanjen ut på att försöka sänka dessa partiers anseende, så att de hamnar under fyra procent i riksdagsvalet och därmed spolierar alliansregeringens möjligheter att sitta kvar.Men, i analyser av partier och parti-
ledare med sviktande opinionsstöd saknas det parti som har de överlägset största problemen. Det gäller förstås Socialdemokraterna och dess ledare, tillika statsministerkandidat, Mona
Sahlin. Nog bör det vara ett rimligt önskemål från oss läsare och väljare att få en kompetent analys av ett parti, vars opinionssiffror
förefaller att vara i brant fall nedåt, och med en ledare som har så begränsat stöd i allmänna opinionen och till och med i det egna partiet. Hon gör ändå anspråk på att de närmaste åren få leda Sverige. Jag kan bidra med några frågeställningar: Vad beror det på att 40-procentpartiet, Social-
demokraterna, nu i opinionen pendlar kring 30 procent och i en del mätningar passeras av Moderaterna? Artiklarna i NSD om Centern och Kristdemokraterna påstår dels att det är fel på deras politik och dels att ledarna är mindre kompetenta. Är det samma fel i Socialdemokratiska partiet? Onekligen har dessa tre partier likartade problem. I så fall vad är fel med
politiken? Varför har Mona Sahlin så
katastrofalt lågt stöd i opinionen och än mer katastrofalt om hon som statsministerkandidat jämförs med statsminister Reinfeldt?Skingra dimmorna - ge oss en kompetent analys!Göte Pettersson, Luleå