Det räcker inte med att partiet först informerar väljarna om vilka namn som har nominerats och sedan berättar vem som vinner den interna omröstningen. Luleåborna förtjänar att vara med i valet av nytt kommunalråd på ett helt annat sätt än tidigare.
Som de flesta redan vet är det avgående kommunalrådet min far. Därför avstår jag från att recensera eller kommentera honom. Men klart är, att så fort Karl Petersen aviserade att han slutar i början av 2014 började spelet om hans efterträdare. Socialdemokraterna i Luleå meddelade snabbt att Yvonne Stålnacke, för närvarande vice ordförande i kommunstyrelsen, tar över ordförandeposten. Det är alltså hennes parhäst som ska utses.
Socialdemokraterna har en lång tradition av att sköta sina val internt och i tysthet. Partiets ledare utses i små kretsar - som bara de högst uppsatta socialdemokraterna har tillgång till. Det fungerade möjligen i det gamla samhället som präglades av respekt för auktoriteter. När väldigt många medborgare var medlemmar i partier och gick på partimöten för att göra sina röster hörda.
Men verkligheten har förändrats. I dag bedrivs samhällsdebatt på många olika arenor i samhället, inte minst på nätet. Vem som helst kan göra sin åsikt hörd på sekunden.
Människor pratar lika mycket politik som tidigare, kanske till och med mer, men allt färre kanaliserar sitt engagemang i ett politiskt parti. Om den parlamentariska demokratin ska överleva måste de politiska partierna lämna sina invanda möteslokaler och finnas där människor finns. I stället för att vänta sig att medborgarna ska komma till dem.
Det gäller även, eller kanske särskilt, när partier ska utse sina ledare. Vem som får Socialdemokraternas förtroende att bli kommunalråd har nämligen stor betydelse för alla Luleåbor. Inte bara för dem som identifierar sig som socialdemokrater och är aktiva i partiet.
Ett kommunalråds uppdrag är att arbeta för hela Luleås utveckling - i alla Luleåbors intresse.
Det betyder inte att politiken ska tömmas på sitt ideologiska blod, eller att det finns någon ensam sanning om vad som är bra för vår stad.
Men det betyder att ett kommunalråd måste kunna se och verka bortom sitt eget parti. Han eller hon måste tala med och väcka förtroende hos många människor, oavsett om de är engagerade i politik, kultur, näringsliv eller idrott. Till och med om de inte engagerar sig i något särskilt alls, utan bara tar kontakt med kommunalrådet när de har något på hjärtat.
På riksplanet har Miljöpartiet, Centern och Vänsterpartiet redan insett det här. När de valde sina nuvarande partiledare och språkrör fick villiga kandidater kliva fram och mötas i öppen debatt. Kandidaterna tvingades precisera sig som politiker, alltså berätta vad de ville använda makten till. Det gjorde att partiernas sympatisörer och eventuella väljare fick möjlighet att lära känna och tycka till om sina framtida ledare. Politiken blev den viktigaste faktorn för partiledarvalet. Inte vem som hade flest kompisar i partiets topp eller var redo att smyga in till makten bakvägen.
Det är dags för Socialdemokraterna i Luleå att hantera sitt kommunalrådsval på samma moderna sätt. Det räcker inte med att partiet internt utser ett nytt kommunalråd, som får sitta på posten en tid för att sedan kunna kryssas i valet hösten 2014, då väljarna ska avgöra om Socialdemokraterna får fortsätta leda Luleå.
Partiet bör redan nu uppmana alla eventuella kommunalrådskandidater att kliva fram och säga: "Ja, jag vill!" Sedan arrangera offentliga utfrågningar av kandidaterna, där de får berätta om sin bild av framtidens Luleå. Tala om vad de vill göra med makten om de får den.
Naturligtvis skulle det vara spännande - och höja den politiska temperaturen i stan. Men framförallt skulle det vara ett sätt för Socialdemokraterna att respektera väljarna.
De som vill leda Luleå måste vara beredda att öppet söka förtroende hos oss som bor här.