Vilket rejält rockröj

The Ark och deras The Worrying Kind kan helt enkelt sticka iväg och leka kurragömma någonstans. ? Den enda låt som heter The Worryin? Kind som gäller skrevs och spelades in av Tommy Sands (en kort period gift med Nancy Sinatra, för övrigt), i slutet av 50-talet, förklarade Christer Dahlbäck, sångare och gitarrist i rockabillygruppen The Sun Cats där han stod på Lillans scen på lördagskvällen. ? Vi har spelat in den på en av våra plattor. Och nu kör vi den här också. Och så gjorde de just detta. Magnifikt övertygande och verkligen med fullständig kontroll över exakt allting. The Sun Cats är det eviga rockabilly-gänget som har funnits i hundra år eller något åt det hållet. Men som likt Duracell-kaniner bara går och går och går vidare. Och det är ju kul att de gör det. Christer Dahlbäck är den ende originalmedlemmen och den sättning som nu omger honom består av stå-basisten Lauri Valkonen, gitarristen Jarno Tiihonen och trummisen Thomas Rydén. ? Så här bra har nog gruppen aldrig låtit, recenserade Dahlbäck själv och efter att ha sett och hört Sun Cats en och annan gång de senaste så där 25 åren, så är undertecknad benägen att hålla med. Gruppen har alltid haft en väldig charm och personlig energi (till och med när de gjorde den norska schlagerlåten La De Swinge; något som Christer Daglbäck avskyr att påminnas om), men i och med de bägge finska musikernas inkluderande i gruppen har de nu också massor med musikaliska muskler och genuin feeling för den musikstil som de favoriserar. Nämligen: Rockabilly. I lördags var det rockabilly-kväll på Lillan och från start till mål var det hur roligt som helst att hänga med på den cruising-repan. Christer Dahlbäck spelade av sträng efter sträng på sin gitarr, förmedlade en oändlig ström av dåliga vitsar, bjöd till sist upp sin kompis countrysångaren och TV-producenten Richard Magnusson på scenen, som iförd cowboyhatt gjorde en kraftfullt övertygande version av Johnny Cashs Folsom Prison Blues, samt hade det syn- och hörbarligen hur kul som helst. De hade herrarna Tiihonen och Valkonen också. Samt herr Rydén, bakom trummorna. Det handlade om formliga åsknedslag när gitarrist och trummis samarbetade i instrumentalnummer som Dick Dales Misirlou (från filmen Pulp Fiction), Freddie Kings Hideaway eller Ventures Pipeline. Enormt skickliga instrumentalister och samarbetspartners på idel rockabillyklassiker. För första gången kanske någonsin (i alla fall länge sedan) nämndes ädla namn som Bob Luman, Johnny Burnette, Carl Perkins och Eddie Cochran från Lillans scen. ? ROCK AND ROLL!, skrek Christer Dahlbäck. Och hela gänget spelade det. Senare i programmet genomfördes en direkt stilfull hyllning till The King, Elvis Presley, som det i år är 30 år sedan han gick vidare till The Great Gig In The Sky. Det var främst 50-tals Elvis som hyllades och det med mindre vanligt förekommande låtar som Just Because, I Forgot To Remember To Forget och Baby (Let?s Play House) samt även Mystery Train och Shake, Rattle and Roll. Bland mycket annat. Även de finska rock?n?roll-hårdingarna i The Hurriganes noterades, via versioner av Get On och Roadrunner. Ja jisses Amanda, vilken rock?n?roll-röjande helkväll det här var! Och i slutet av maj kommer amerikanen Dean Vegas med sin Elvis-show till Kulturens hus. Då är det The Sun Cats som är där och kompar honom. Då syns vi där, eller hur?