Viktiga frågor av Asfaltteatern

Ur Öppen scen-projektet lösgjorde sig så småningom Asfaltteatern som i går kväll, måndag, hade premiär på den timslånga föreställningen Hemma ? att hitta hottentotten, som visas där även i kväll, tisdag. Fri entré och om ni inte följer mitt exempel och kommer i samma stund som spelet började, så kanske ni till och med får en stol att sitta på också. För övrigt får det ju lov att konstateras att det här var den sortens viltalitetspumpande föreställning som man kunde se stående, sittande, ja kanske liggande också. Spelar ingen roll hur ? bara man såg den. En sorts korsning mellan vildsint happening och meningsfull fars, innehållande bland annat oväntade möten på tågresor genom världen för att upptäcka densamma; så som ynglingen Dan är ute för att göra. Bo Selinder och Ingrid Johansson spelar piano och sjunger snyggt i påfallande showstopper-nummer som När jag blir världsberömd och Aldrig en visa om kärlek (bägge två = jättebra!) och under spelets gång för övrigt strösslas absurda situationer med en mosaik av musik och funderingar. Det är roligt att se hur de medverkande ungdomarna sätter i gång gatulivet en morgon, hur de registrerar desperation över potatismoset under en middag, hur en av dem ligger och sover på scenen samt hur ett kuddkrig utbryter. Och finns det någon lycka i världen och har vi, alla av oss, egentligen något att komma hem till? Asfaltteatern frågar och vem som har svaren är det inte så lätt att veta något om. Men det är viktigt att frågorna ställs.