"Vi måste bli fler i demensvården"

Om någon gett kraven på bättre demensvård ett ansikte så är det du. Hur länge har du hållit på med din kamp? - Jag har försökt påverka på olika sätt under de senaste nio åren. Jag har skrivit insändare, samlat och informerat politiker, uppvaktat chefer, skrivit medborgarförslag och uppvaktat myndigheter som Socialstyrelsen. Vad är grundbudskapet i din mission? - Det är med stor sorg i våra hjärtan vi sett hur framför allt demensvården försämrats genom åren. Vi känner att vi inte längre kan ge en god och säker omvårdnad. Det är inte kunskapen som brister - utan personalbristen. Bemanningen bara minskar och minskar. Trots att de som kommer till oss är mer och mer långt gångna i sin demens. - Det som är mest skrämmande är att det inte finns någon personal på en låst avdelning nattetid.
Tala om dubbelmoral. Under dagtid får vi inte lämna avdelningen. Men under natten går det bra. - Det måste finnas en grundbemanning som inte får underskridas. Men är det inte meningen att vårdtagarna ska sova nattetid? - Dementa är ofta uppe och vandrar på natten. En förvirrad och aggressiv dement kan försöka ta sig in hos någon annan. Den väckte öppnar dörren för att se vad som står på. Försöker sedan stänga dörren men den förvirrade och aggressive är starkare. Vi ser blåmärken på de boende ... Vad har hänt? Ingen vet. - Hur situationen är på ett demensboende varierar. Periodvis kan vi när vi kommer på morgnarna mötas av hel- eller halvnakna dementa av olika kön som vandrar omkring i korridorerna. På golven finns det kiss och bajs. Det är
oetiskt och oförsvarbart att låta dementa utsättas för en sådan förnedring genom att det inte finns personal på plats. Det talas om att gamla behandlas sämre än djur. Ligger det något i det? - Ja, djurskyddslagen föreskriver ju att till exempel kor och hundar ska få vistas ute en viss tid. Men äldre vid boenden får inte komma ut på grund av personalbrist. Har besparingar även drabbat er i demensvården? - Ja, i synnerhet. Nu måste den onda cirkeln brytas. De drabbar ju vårdtagarna som far illa. Men även uppsagda och utköpta anställda drabbas och många av dem tvingas till socialbidrag. Du och kolleger som undertecknat dina upprop har beskyllts för att ha brutit mot tystnadsplikt och hotats med avsked. Vad har hänt efter det? - Det har stannat vid hot. Men mer smärtande är när jag fått höra: "Om du tycker det är så dåligt med demensvården ska du fundera på om du ska jobba kvar". Vad är det bästa med ditt jobb som undersköterska vid demensboende? - När jag ser att jag når fram.
Jag vill fylla de boendes känslotank. Göra dem glada. Vill se många guldglimtar. De ska känna sig förstådda, älskade och sedda. Det sämsta då? - Att vi är för få i personalen. Att vi tvingas se gamla fara illa. Har du alltid arbetat som undersköterska? - Nej. Jag har även hunnit med att vara husmor vid Storstrand i Öjebyn, personlig assistent och föredragshållare. När jag hållit föredrag har det handlat om personlig assistans och om när jag fick åka runt och studera välgörenhetsarbete i Indien. Om du inte varit undersköterska i dag, vad hade du då valt för yrke? - Lärare. Vem av de övriga fem kandidaterna till Årets Norrbottning röstar du själv på? - Det blir Tobias Lindfors. Han har gjort en jätteinsats som fått in 7.000 ungdomar på arbetsmarknaden. Nu hoppas jag han kan fixa in unga även inom äldreomsorgen. De kan till exempel komplettera med att ta nattvak. Då kan de också plugga en del samtidigt som de har jour. Dessutom får de in en fot i en viktig framtidsbransch. Till sist. Något du gärna vill nämna? - En hälsning till politiker och vårdpersonal: Låt kärleken till gamla växa sig starkare än alla rädslor. Detta så att vi vågar ta konflikter - för de gamlas skull.

"Vi måste bli fler i demensvården"

Möt de nominerade till Årets norrbottning. Först ut är Elisabeth Marklund.