Västern värd att skratta åt

Lulespexet 2006
Buffalo Bill
eller
Guldet blev till räls
eller
Den demokratiske indianen
eller
Dansar med ånglok
Manus: Mats Folke, Sussi Johansson, Jenny Sjöberg, Joakim Wennergren
Orkester: Martin Nilsson, Marco Giovinazzo, Jörgen Anderton, Linus Sundin, Joakim Wedin, Mark Terner, Tobias Norlén, Oskar Ahlstrand
På scenen: Tomas Johansson, Annica Doms, Karolina Ahrenstedt, Martin Frödin, Lina Kinner, Sandra Berg, Daisy Nilsson
Genrep fredag 21/4-06
Aula Aurorum

Norrbottens län2006-04-22 06:30
Märkliga händelser timar i den vildaste av western: indianhövdingen Crazy Horace (en subtil mixning av en viss akademis ständige sekreterare och den faktiske krigaren Crazy Horse) förälskar sig i den skarpskjutande Annie Oakley (mera känd som Annie Get Your Gun) och unisont brister de ut i sång i R. Kellys I Belie I Can Fly = Jag tror att jag är kär.<br>Och William F. Cody, alias den förre buffeldödaren och blivande cirkusdirektören Buffalo Bill, är vackrare än någonsin tidigare och gestaltas av ? Karolina Ahrenstedt.<br>Vid ett annat tillfälle sjunger de tre ovan nämnda, samt general William Armstrong Custer, Sitting Bull och den ökända Calamity Jane ett medley av Dolly Parton-sånger. Jovisst ja: den inte helt hedervärde järnvägsmagnaten Jack Daniel McCall är med på ett hörn också.<br>Det är med andra ord just så som Little Gerhard en gång sjöng i sin hit Den siste mohikanen:<br>&nbsp;? Vilda västern är ej som förut.<br>Spexstyrkan vid Luleå tekniska universitet genrepade på fredagseftermiddagen det spex som premiären äger rum av i dag och som sedan kommer att spelas vid ett antal tillfällen under de närmaste veckorna. Samt även på turné, vad det lider.<br>Av det vi besåg kan man obehindrat sluta sig till att respekten i Buffalo Bill-spexet för v.v. (vilda västern) och dess fabulöst färgstarka karaktärer är hög. Men att de också håller för att skämtas med.<br>Förutom Jack Daniel McCall så är det autentiska figurer som förekommer här. Sådana petitesser som att general Custer inte direkt idkade umgänge med någon av de andra här, får man helt enkelt överse med. Drar man ut det hela ännu ett stycke så skulle det här kunna vara en skröna författad av den Ned Buntline, som i en lång serie av snabbt ihopskrivna billighetsböcker mytologiserade den lätt skamfilade och allmänt whiskey-törstige Cody till hans status av Buffalo Bill.<br>Så berättarglatt och histrioniskt korrekt är det här.<br>Snyggt översatta melodier, ofta med countrystuk, ingår. Samt en översvallande spelglädje (inkluderande den som orkestern erbjuder) fullständigar spelbilden.<br>Ett spex att bita sig fast i.<br>Och sedan skratta käkarna ur led till.<br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!