Värmande toner i kyrkan

Konsert i Mjölkuddskyrkan söndag den 1 maj.
Schola Cantorum, dirigent och organist Erika Nilsson.
Joakim Sandström, presentatör och organist.
Inför sin stundande resa till Budapest genomförde Schola

Norrbottens län2005-05-03 06:30
Gunnar Lindgren
Cantorum, kören i Mjölkuddskyrkan, en konsert på 1 maj, som mer tog sikte på sommarens värme än den bistert kyliga våren just nu. Det är en välsjungande liten kör som närmar sig sitt 20-årsjubileum. Just nu leds den av av Erika Nilsson medan Lena Stenlund är barnledig . Det var i stort sett en konsert som andades den stilla frid som inledningsnumret, Oskar Lindbergs Stilla sköna aftontimma, en gammal melodi från Åhl i Dalarna i stil med så många andra som tonsättaren inspirerades av. Hugo Alfvén hämtade också mycket av sitt material från folklig musik, som till exempel Glädjens blomster och Uti vår hage, tillkomna också när han hade behov av snabba pengar för att klara av sin skuldsättning. Kreditorerna har haft större betydelse för kulturens utveckling än man kan ana.<br>Trallvisan Dansa Kicki, en polska från Malung i Anders Nybergs arrangemang, var kvällens mest uppsluppna nummer Och sen kom några av de mest somriga av våra sånger, Den blomstertid dock inte i Kolmodins version som vi känner från alla skolavslutningar utan i en tilltalande folklig uppteckning. Anders Öhrwalls I denna ljuva sommartid och Waldemar Åhléns Sommarpsalm med de inledande raderna En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar (Carl David af Wirséns text) kommer man inte ifrån, och Evelyn Lindströms Nu grönskar det med melodin hämtad ur Johann Sebastian Bachs Bondekantat hör till det som många nynnar på ibland utan att riktigt veta vad det är.<br>Det blev mer högtidlig Bach också: Erika Nilsson spelade hans Preludium i h-moll (BWV 544) som egentligen följs upp av en fuga, som inte så sällan utesluts. Det var Bach i en annan dimension än vad en stor kyrkorgel kan erbjuda men njutbar likafullt. Efter den finstämda Kristallen den fina avslutades konserten i en andlig dimension, efter Nils Lindhjems lågmälda O, låt mig få vara en liten kvist en kraftfull och temperamentsfull slutpunkt tre av August Södermans Andliga sånger, Agnus dei, Benediktus och Domine. <br>August Söderman var ett geni i 1800-talets mitt i paritet med sin tids stora européer som Liszt och Berlioz. Han skrev festmusik i storslagen stil, uvertyrer som Orleanska jungfrun och folkligt präglad musik som till exempel Ett bondbröllop. Kung Heimer och Aslög är en av hans mest kända sånger. Men han hade också en dragning åt andlig komposition och de andliga visorna är ett exempel på det, förvisso svårsjungna men de kom att bli en välkommen kontrast till konsertens övriga innehåll.<br>Joakim Sandström, som i övrigt var föredömlig presentatör, dirigerade detta slutnummer med Erika Nilsson vid orgeln. Kanske ett riktigt slagnummer i Budapest!<br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrbottens län