Händelserna som hänt och som kan hända i Japan skakar hela världen. Tidningarna täcks av texter angående jordskalvet och tsunamin, vad väntar härnäst? En explosion?
Som jag känner är det någonting jag bara läser men som jag egentligen inte kan förstå. Jag tror inte att det går att förstå och jag kan verkligen inte föreställa mig hur det hade varit om det hade drabbat oss. Vi känner oss för trygga för att oroa oss. Vi sitter lugnt bakåtlutade framför tv:n samtidigt som vi ser på katastroferna som under den senaste tiden drabbat Japan.
Hur okej är det egentligen att skämta om det som hänt, eller att skratta? Skämten sägs inte för att det är roligt, jag tror det handlar om att människor inte kan förstå eller inte vågar. Vi kan skämta om det hur mycket vi vill för att vi inte kan sätta oss in i situationen. Jag har hört skämt som "Vem ska nu göra sushi till oss?" eller "Det fanns redan så många japaner"
Det finns verkligen inget allvar i skämten, vi skämtar för att det egentligen berör oss så djupt att det blir svårt att vara seriös.
Katastroferna drabbar inte minst ekonomin, och hur givmilda är egentligen vi? Jag kan nästan med säkerhet säga att flera av oss låtit bli att skänka pengar, även fast det bara kanske handlat om tio kronor just för att man har lite pengar på telefonen, när japanerna kanske inte ens har ett hem kvar, eller förlorat en familjemedlem.
Vi måste börja ta saker och ting mer på allvar. Vi måste bättra oss på att glädja oss åt det vi har, för vi kan aldrig veta när vi förlorar det. Livet kan vara orättvist, inte minst för japanerna efter det som hänt. Eller för alla de som drabbades av tsunamin i Thailand. Efter en sådan katastrof förstår jag att man uppskattar livet så mycket mer än man gjorde innan.
Låt oss inte vänta på en katastrof för att vi ska kunna uppskatta livet, allt från små saker som att hitta en krona på marken till att solen skiner över dig under din mörkaste dag. Vi måste uppskatta saker innan det är försent.
Så vad ska ni tänka på just innan ni somnar? Jag ska tänka på min familj, mina vänner och allt det fina jag har i mitt liv. Det ska också bli min första tanke när jag vaknar upp i morgon.