Välljudande konsert för både stora och små barn

Två rutinerade musicerande mysfarbröder i 60-årsåldern, ett storband samt en hel hoper barnlåtar, kan det funka det? Jajamänsan! Hur bra som helst, det tror jag att i princip alla, både stora och små barn, som, till hälften, fyllde den Lilla salen kan skriva under på, så även jag och min 8-åriga dotter som var med. James Hollingworth har både gjort barnprogram samt skrivit och spelat in plattor med barnvisor. Gitarristen Georg "Jojje" Wadenius har arbetat som studiomusiker i USA, spelat med Blood, Sweat & Tears samt andra grupper, men har också han framfört och spelat in barnvisor. Mest kända plattan är nog Goda?goda?, där han har tonsatt författaren Barbro Lindgrens texter. Norrbotten Big Band behöver väl, vid det här laget, ingen närmare presentation. Det är ett band som har högt anseende både i Sverige och utomlands och som bara blir bättre och bättre under Tim Hagans ledning. Tim Hagans var inte med på scenen men har gjort arrangemangen till de barnlåtar som framfördes. - Vad roligt med barn i alla åldrar, sa Wadenius inledningsvis. Är det någon här som har en blå hund? Det var det inte, men hundägare fanns det bland barnen. Därefter fick vi höra Jag vill ha en hund, en blå från Goda?goda?-plattan. Oj, vad bra det lät med barnsånger och storband ihop, men så är ju Tim Hagans mycket skicklig på att arrangera låtar. Hollingworth spelade gitarr och sjöng medan Wadenius sjöng och spelade olika rytminstrument i stället för gitarr. Gitarren fick vara denna gång eftersom han hade gjort sig illa i vänster pekfinger. Det fungerade bra ändå. Barnen var verkligen med från start, och många av låtarna var välkända hos publiken. Det klappades händer och sjöngs för fullt. Både Wadenius och Hollingworth såg till att ha en bra dialog med barnen i publiken. Vi fick höra många barnlåthits från herrarnas karriär och vilket gung det var på scenen med den här sättningen. Jag tänker då, bland annat på, Värsta vilda hunden med fett blås och ursnyggt solo av Dan Johansson på flygelhorn, funkgroovet i Hajar du och det feta kompet i Djuridik. På Hallå i telefon fick fyra barn komma fram på scenen och i tur och ordning svara i en telefon och prata med Hollingworth. Det blev roliga och spontana dialoger. Naturligtvis fick vi höra de kända låtarna om älgen som inte kom över vägen, Jag är en lite mört och Älgarna demonstrerar. Förutom spontan sång så bjöd både Hollingworth och Wadenius in publiken till allsång vid ett flertal tillfällen. - Ska vi ta extranumret på en gång eller ska vi gå ut och komma in igen? frågade Wadenius leende. - Äh, vi kör på en gång. Sista låten blev en låt om en auktion där publiken fick vara med på ett hörn. Det var en rolig och välljudande konsert vi fick höra där samspelet mellan Hollingworth, Wadenius och Norrbotten Big Band var hur bra som helst. Alla på scenen såg ut att trivas. Det här var den tredje av totalt tio konserter i Norrbotten, och till er som ännu inte har fått höra och se det här gänget säger jag att ni kommer att få en trevlig stund. Mer konserter av den här sorten tack!