När löven faller på hösten syns den senaste etappen av Vänortsvägns hyreshus av bilister som passerar på Haparandavägen. Annars är bostadsområdet dolt och många infödda Luleåbor vet inte om det.
Vänortsvägen är ett område med studentlägenheter. Lindbäcks fastigheter äger husen. Till skillnad mot området Porsögården, där det är övervägande studentkorridorer det vill säga studentrum med delat kök, är det mestadels ettor på Vänortsvägen. Enligt Lindbäcks har trenden bland studentfastighetetsbolagen gått från att bygga studentkorridorer till att bygga fler ettor för att möta studenternas efterfrågan. Nu håller den trenden på att vända för att minska kostnaderna.
Husen är två och fyra våningar höga och många av ettorna har balkong. På en av dem sitter katten Bailey och bakom henne arbetar de stora kranarna på bygget av serverhallarna. Bailey är döpt efter en karaktär i tv-serien Greys anatomy, berättar matte Maja Lejby, 23.
Förutom Bailey syns knappt någon rörelse på Vänortsvägen så här mitt på dagen, det är otroligt lugnt. Området är speciellt, inga lekplatser, inga planteringar, bara hus, en massa cyklar och en och annan grill. Men husen står glest och området är lummigt, kringgärdat av skog och ger ett trivsamt intryck.
Maria Andersson, 22, från Sikeå, bor i en etta och är en av dem som ordnat trivsel i sitt lilla hem. Det första man ser när man kommer till henne är den stora bilden av en klart röd Volvo Amazon som hänger över sängen.
– Det är min Amazon. Jag fick den som 18-års present av mamma och pappa. Den är av den senaste modellen, årsmodell 1970. Den har delad rattstång, säger hon när jag påpekar att det inte är en särskilt säker bil. Hon säger också att det är en sommarbil och hon kör försiktigt.
Maria kom till Luleå för två år sedan och pluggar till civilingenjör i väg och vatten.
Hon är uppväxt i Sikeå i Västerbotten. När hon kom hade hon inte ordnat boende. Första veckorna bodde hon på vandrarhem, sedan i ett gårdshus i Måttsund i ett halvår.
– Det gick bra och jag kunde åka buss till skolan. Men det var ju inte så smidigt.
Så när hon fick lägenheten på Vänortsvägen blev hon glad.
– Att trivas är jätteviktigt. Man spenderar i och för sig inte jättemycket tid här hemma men det är viktigt att man har något trivsamt att komma hem till efter skolan.
För Maria är det speciellt viktigt att ha eget kök.
– Det beror ju på hur mycket mat man lagar förstås. Jag lagar alltid mat och har matlåda till skolan, det är billigt och bra. Jag tror det handlar om uppfostran. Jag tycker i och för sig inte alltid att det är så kul att ställa mig och laga mat när man är trött efter skolan, men det är väl bara att lära sig, man måste ju kunna laga mat någon gång.
Maria tycker att lägenheten är bra och att den ligger på lagom avstånd från skolan. Nu känner hon att hon har kommit iordning. Området ligger i skogen omgiven av skog, ibland lite väl nära husen, något som Lindbäcks ska åtgärda, säger fastighetsskötarna som jag träffar. Men skogsläget är något Maria uppskattar.
– Jag som är från bushen tycker att det är trevligt att se skog ibland. Jag brukar ta en promenad på en slinga som finns här. Jag bor på nedre plan och i sommar har det varit skönt att bara kunna kliva ut.
De flesta studentlägenheterna är möblerade. I det ingår, säng, sängbord, skrivbord, skrivbordsstol, vägghyllor, dokumentskåp, köksbord och köksstolar, köksmatta, kökslampa, fåtölj. Maria har tagit med sig en del möbler hemifrån, en 120 centimeter bred säng och ett sängbord, en bokhylla och en byrå.
– Den andra sängen och sängbordet har jag i garderoben. Sängen baxar jag fram när jag får besök.
Maria säger att hennes mamma har hjälpt henne att inreda, hon ville ha en fotovägg och det hjälpte föräldrarna henne med.
– Mamma hjälper med inspirationen, hon kommer med idéer och skickar tidningsurklipp, hon har målat skåpet och hon kom med tipset att jag skulle sätta upp en spegelvägg.
Vad är det viktigaste i din lägenhet?
– Jag har någon gång sagt att om det börjar brinna skulle jag rädda min säng, den är så skön. Men annars har jag väl inget speciellt. Fast fotografiet av Amazonen kommenterar alla som kommer hit.
Victor Karlberg, 24, tar en kopp kaffe i sin etta på nedre botten. Han pluggar fjärde året till civilingenjör vid universitetet och kommer från Kalmar. Första tiden i Luleå var omvälvande säger han.
– Det var ganska jobbigt från början, kanske mest innan jag kom hit. Då jag hade förhoppningar, förväntningar och farhågor om hur det skulle bli. Men det gick bra och jag fick ett bra mottagande.
Han hade tur och fick sin lägenhet på en gång även om han inte köat så länge. I Victors lägenhet är det prydligt och var sak har sin plats. De flesta möblerna är de som redan fanns när han flyttade in. Sedan har han handlat inredningen allt eftersom.
– När jag kom till lägenheten var den ödslig och såg inte rolig ut. Men jag har fått väggarna målade och nu är den jättefin. Jag är intresserad av mode och inredning och lägger de pengar som jag måste för att ha det trivsamt i lägenheten.
Att en studentlägenhet är ett tillfälligt boende, om än för flera år, påverkar förstås hur mycket energi som studenterna lägger ner på hemmet. För Victor var det självklart att försöka göra lägenheten trivsam.
– Vissa bryr sig inte, men för mig är det viktigt. Jag vill ha det som jag vill ha det. Jag spenderar en del tid här och jag vill ha en trygghet. Eftersom så jag har så mycket annat med skolan och en krävande utbildning så behöver jag ha någonstans att koppla av, en fast punkt. Jag är noga och städar nog en gång i veckan, alla vet att jag är perfektionist och gillar ordning.
Också Victor trivs på Vänortsvägen.
– Det är som man kan förvänta sig för studentkvarter, det är en hel del fester men det är trevligt.
Han lagar en hel del mat även om han säger att han inte är gourmetkock.
– Jag sätter ett stort värde i mat och jag går ofta hem på lunchen och äter.
Vad är det viktigaste i din lägenhet?
– Det är datorn och kaffebryggaren.
Både Maria och Victor säger att de trivs i Luleå. De lyfter fram trevligt folk, bra kommunikationer och att det är nära till vatten.
Men mer osäkert är det om de blir kvar här. Maria hoppas kunna hitta jobb närmare hemmet i Sikeå. Victor är lite mer öppen, även om han nog vill arbeta i Stockholm.
– Men man vet aldrig, säger han.