Slutet på augusti börjar närma sig och nu har de allra flesta kommit tillbaka till jobbet efter semestern, tillbaka till rutinerna och tillbaka till ekorrhjulet som är våra liv.
– Jag tycker att det är jätteskönt att komma tillbaka till jobbet. Sommaren har varit härlig, som ett avbrott från allt, men det känns som att hela familjen fungerar bättre med rutiner, säger Hanna Larsson.
Duo träffar henne hemma med familjen en morgon, just innan hon ska börja sin andra dag på jobbet efter närmare ett års ledighet. Nu är det sambon Christoffers tur att vara hemma Elsa, 10 månader.
– Men det känns jättebra. Chrille har längtat efter att få vara ledig och jag har längtat efter att få börja jobba igen. Det ska bli roligt att komma iväg och vara jag en stund, jag får ändå träffa flickorna mycket, säger Hanna.
Astrid, två och ett halvt år, har också hon fått en nystart i och med hösten. Hon har precis kommit tillbaka till förskolan där hon är 15 timmar per vecka. Och det har gått bra. Denna morgon när Hanna lämnar henne på "föris" innan jobbet är första gången på hela veckan som Astrid vill kramas lite extra mycket. Men det blir varken gråt eller tandagnissel och snart leker Astrid glatt med vännerna igen.
Familjens schema går ihop, men det är inte utan en hel del planering. Hanna jobbar i butik, på 62,5 procent. Tiderna är oregelbundna, det blir en hel del helgpass men också lediga dagar mitt i veckan, vilket gör att Christoffer kan gå in och jobba en dag i veckan.
– Det är inte så många pappor som är lediga så annars skulle det blir ganska ensamt, säger Hanna.
Hanna och Christoffer har en hel del tid hemma med familjen, men ändå kan det där dåliga samvetet krypa fram ibland.
– Jag vill få tid att bara vara med flickorna och inte bara göra en massa grejer hela tiden. Det känns som att dygnet aldrig har tillräckligt många timmar. Man får prioritera för att få ledig tid tillsammans, det är ju det man längtar efter. Barnen är bara små en gång.
Bland annat har Hanna fått lägga band på sin pedantiska sida och ha överseende för lite dammråttor i hörnen.
– Nu när det är höst har man så stora planer för hur bra det ska bli. Man ska laga så himla bra och nyttig mat, vara med flickorna, vara hundra procent fokuserad både hemma och på jobbet, ta sig iväg och träna och så ska man hinna få tid med varandra mitt i allt också. Man tänker att man ska hinna få ordning på allt, men så inser man att tiden inte räcker till. Och så blir det fiskpinnar och en promenad, man får anpassa sina krav helt enkelt, säger Hanna.
Men hon har märkt att det där livspusslet går ihop lite bättre om man planerar mer, väljer veckans middagsmenyer på förhand och verkligen bestämmer sig för att man ska träna på onsdag kväll när barnen somnat. För träning är något hon vill hinna med, inte lika mycket som innan barnen men alla fall en gång i veckan.
– Det anses vara lite fult att vilja ha tid för sig själv. Men oavsett hur mycket man älskar sitt barn mår man bra av en egen timme på gymmet. Jag vet då att jag blir en bättre mamma av det.
För Hanna har det varit extra viktigt det senaste året, att vara föräldraledig är inte alltid en dans på rosor.
– Vi trodde att det skulle vara lika mysigt som med första barnet, men där fick vi en överraskning. Elsa var en jätteledsen bebis, när hon var fem månader upptäckte vi att hon är allergisk mot ägg och mjölk. Hon var en riktig mammagris, och det suger energi något så otroligt!
Hanna säger att det var väldigt slitsamt till en början men att det har blivit mycket bättre nu.
– Två små barn tar energi, men det man får tillbaka väger upp det tusenfalt.
Att just Hanna skulle ha ont om energi är egentligen ganska svårt att tro. Hon pratar fort och mycket och verkar gladare än de flesta. När hon kliver in på arbetsplatsen är det med raska steg, kunderna möts av ett stort vitt leende, och sällan har barntröjorna varit lika perfekt vikta.
– Det är egentligen sjukt hur man kan längta tillbaka till att vika små tröjor i högar, men jag är en riktig ordningsmänniska. Det är ändå skönt att ha ett jobb att längta tillbaka till, ett jobb jag trivs med, säger Hanna.