Virkning är en av de trender som är på stark frammarsch just nu. Under ett par årtionden har virkade dukar och gardiner inte legat särskilt högt i kurs. Men de gamla husmorsteknikerna fick en renässans i och med shabby chic-stilens intåg och även om just den trenden inte är så het längre har virkning och andra traditionella handarbetstekniker dröjt sig kvar - i dag ofta med mer färg och nya former som tillför en ny dimension till det gamla hantverket.
För Anna Lönnhager är virkningen ingen övergående trend. Hon har alltid gillat att hålla på med händerna och att uttrycka sig konstnärligt på många olika sätt och ofta har också tillverkningen en krasst praktisk funktion.
- Det kan vara så att jag ska på någon fest och har en klänning som jag saknar ett smycke till. Jag funderar en stund över vad det är jag behöver och vill ha och så gör jag det.
Konstnärlig familj
Det mesta av det Anna gör är virkat men hon stickar, målar tavlor och fotograferar mycket också. Det konstnärliga draget finns i familjen och alla tekniker har hon både lärt sig själv, av släktingar och genom att pröva sig fram.
Vad gäller foto så började det med "en filosofisk ansats" - hon började fundera över hur människor beskriver samma sak på olika sätt och då kom hon fram till att hon ville visa andra hur just hon ser världen. Detsamma gäller måleriet och allt annat kreativt hon håller på med.
- Jag var mycket hos mormor och morfar som barn. Morfar var konstnär och där lärde jag mig mycket. Kvinnorna i min släkt har alltid handarbetat och mormorsmor var societetssömmerska. Jag var väl kanske fem, sex år när jag lärde mig sticka och virka.
Blandar material och tekniker
Anna beskriver sig själv som en problemlösare. Mönster och beskrivningar använder hon mest för att kunna lära sig något nytt. Hon kan lära sig en teknik i en speciell modell och sedan använda den till något helt annat.
Hon är heller inte rädd för att vara lite okonventionell och blanda oväntade material och tekniker. Just nu har hon börjat sticka en stor poncho efter en idé hon fick när hon såg en av Pradas visningar. Det blir inte en exakt kopia av den men hon har en detaljerad teckning av hur hon vill att slutresultatet ska bli. Hon har flera projekt på gång samtidigt och många idéer som hon tecknar ner och sparar för att kunna förverkliga så småningom.
- Jag jobbar oftast så. Det brukar bli som jag vill att det ska se ut från början. Jag är väldigt noggrann av mig och det är jag med det mesta jag gör. Jag har en ganska tydlig bild av det jag vill göra redan från början och sedan brukar jag hålla mig till den. Jag håller på tills det blir som jag har tänkt. Får jag nya idéer under tiden jag jobbar, skriver jag ner dem för att kunna använda dem senare till något annat.
Moderna smycken
På loppisar hittar hon mycket material och inspiration. Gamla mattrasor, garner och mönster blir ofta något helt nytt.
- Man kan använda gamla mönster och tekniker och förnya dem efter tidens trender. Man behöver faktiskt inte virka dukar och antimakasser.
Halsbanden beskriver hon som en utveckling av de kragar som var populära för några decennier sedan. Då lade man dem utanpå kläderna som en dekoration - Annas halsband blir som moderna smycken i stället.
Vissa av dem är mer neutrala med en enkel, stilren form medan andra är virkade av glittrigt garn och försedda med pärlbroderier. Några är sammanfogade av många virkade rundlar i olika storlekar och nyanser och några består av ett genombrutet spetsmönster.
När Anna har börjat på ett nytt projekt blir hon lätt uppslukad och har svårt att lägga det åt sidan.
- Jag brukar säga att jag blir besatt av stickdjävulen. Då kan jag sitta till klockan fyra på morgonen ...
Att handarbeta är ändå oftast rogivande och avslappnande, tycker hon. När hon virkar lyssnar hon gärna på talböcker eller ser på TV.
- Det är så skönt att bara låta tankarna vandra.