Vackert mörker

För den som intresserar sig för något hårdare musik var det progressiva metal-bandet Cult of Luna en självklar höjdpunkt på årets festival. Bandet har gjort sig ett namn inom genren och levererade även på BD Pop-scenen under lördagskvällen. Dock var Umeågruppen inte förstavalet för så många andra än de hängivna fans som samlas längst fram vid scenen. Kanske berodde publikbortfallet på att konsertens inledning inte riktigt höll samma klass som avslutningen. Det dröjer några låtar innan kvällens absoluta höjdpunkt får bandet att glöda. Tiominuterslåten Dim, med långa malande instrumentala partier, framkallar nästan en hypnotisk känsla och bevisar att metal också kan vara vackert. De repetitiva gitarriffen bygger upp en lång väg av mörk skönhet, som sedan sakta klingar ut och övergår i Eternal Kingdom, titelspåret från Cult of Lunas senaste platta. Nu ska jag i ärlighetens namn säga att jag aldrig förstått mig på growl som sångart och att jag helst varit utan det i lördags också, men totalt sett är Cult of Lunas progressiva, post-rockiga musik stark nog att etsa sig fast ändå.