Den här veckan har vi gett oss in i en djungel ... Rättare sagt i målardjungeln. För det här med att måla om utomhus är stort. Vi har valt att fokusera på kulörerna. Inte på färgerna. Så vi går inte in på för- och nackdelar med slam-, akrylat-, oljefärg etcetera. <br>För två veckor sedan hade Luleå storbesök av Per Nimér, arkitekt och designchef vid Akzo Nobel. Dagen innan han kom till Luleå hade han varit i Amsterdam och föreläst om kulörer och några dagar efter Luleåbesöket skulle han till Asien. På sidan fem berättar Per bland annat varför så många väljer att måla sitt hus gult och vilka färger det är som gäller på husen i Brasilien. <br>I en tidigare krönika nämnde jag att jag är uppvuxen i ett litet samhälle utanför Sundsvall. Jag nämnde det aldrig vid namn då, så den här veckan kan ni få veta att det heter Matfors. Hur som helst så växte jag upp i ett villaområde på denna lilla ort. I början av 1990-talet fick halva gatan för sig att det var dags att måla om husen. Och som ni säkert minns så var det mycket pasteller den här tiden. Väääldigt mycket pasteller. <br>Vårt hus var det första på gatan, och efter det följde fyra identiska villor med lika identiska trädgårdar. Så var det då dags för färgval. Hus nummer två på gatan var först ut och det blev rosa. ?Åh så fint?, lät det bland grannarna i området.<br>Min mamma var besatt av lila ? allt i vårt hem var lila. Och då menar jag verkligen ALLT. Tapeterna hade givetvis inslag av lila, handdukarna var lila, sängkläderna var lila ? ja, till och med vår pudels koppel var lila! Naturligtvis målades hela huset också lila. ?Åh, vad fint det passar intill det rosa?, lät det bland grannarna.<br>Familjerna som bodde i de två mittersta husen var släkt med varandra och när de skulle måla om, gjorde de något som fick några av grannarna att reta upp sig. De valde exakt samma grå/blå kulör till sina hus. Nu blev det alltså lila, rosa, grå/blå och grå/blå i ordningen. ?Men, nu faller ju hela konceptet?, lät det bland grannarna och det tisslades om att de hade fått mängdrabatt på färgen. <br>Så var det dags för den fjärde familjen och det sista huset att målas om. ?Måtte de välja en färg som passar till de övriga husen?, lät det bland de som redan hade målat om. <br>Men där hoppades de för mycket. Pastell-längan bröts nämligen abrupt. Familjen valde brandorange! Den oranga färgen stack i ögonen på pastellfamiljerna, på fler än ett sätt. ?Hur kunde de??, jämrade sig alla pastellälskare på gatan ilsket. <br>Visst var det modigt att våga bryta av med ett brandorange hus. Men man kan inte påstå att det främjade grannsämjan ...<br>Trevlig läsning!
