Samtidigt som Kåre Mogemark trycker ner handtaget på den gamla slitna trädörren kommer han med en liten varning.
– Här inne gäller det att man håller i sig, säger han och kliver in i den nedre salongen.
En varning som automatiskt för tankarna till sluttande golv eller någon annan typ av tidsenliga byggnadsskador.
Men här handlar det om någonting helt annat. Någonting som gör att man under några sekunder tappar andan och inte vet åt vilket håll man ska titta.
Man häpnar.
Från golv till tak och vidare ut över det vita innertaket, finns mer saker samlat i ett enda rum än de flesta människor har i ett helt hus. Samlingen följer ingen tydlig linje och är i det närmaste omöjlig att sammanfatta. Det tar liksom aldrig slut.
– Varenda gång man kommer in i det här huset hittar man någonting nytt som man inte sett tidigare, säger Kåre.
Det var hösten 2012 som Kristina och Kåre köpte det anrika gamla handelshuset i centrala Haparanda som en gång i tiden var en central punkt i gränsstaden. Här såldes mat, kläder, spritdrycker och mycket annat.
Om den nedre salongen är belamrat med samlarobjekt så ger den övre salongen ett betydligt mer städat intryck. Det var här Haparandas överklass samlades. Här åt man middagar, rökte cigarr, diskuterade och tog beslut. Man startade till och med ett politiskt parti under 1920-talet, Sparsamhetens parti, som dock inte blev långlivat.
Huset som byggdes 1832 var i stort behov av renovering då det hade stått orört sedan Lars-Erik Hermanson, den sista ägaren till handelsboden, dog 2007.
Eftersom huset och gården är Q-märkt visste Kåre och Kristina att det inte fanns några snabba genvägar när det gamla skulle förnyas. Paret Mogemark funderade i sju dagar och låg sömnlös en natt innan de bestämde sig för att göra slag i saken.
De började med uthuslängan 2013. Hela taket fick rivas upp och läggas om pågrund av de svåra fuktskadorna. Grundsättningen förbättrades, delar av de bastanta timmerväggarna byttes ut och nya hängrännor specialtillverkades för att matcha den gamla stilen.
Den gamla isladan i hörnet av längan tvingades de riva och bygga upp från grunden.
– Att allting var väldigt slitet och nedgånget är ingen överdrift utan snarare en underdrift. Det krävdes enormt mycket arbete men tack vare den milda vintern hann vi göra betydligt mer än vi planerat, säger Kåre.
– Vi har haft en otrolig tur som kunnat anlita kunniga hantverkare från orten, fortsätter han.
I uthuslängan som omgärdar innergården fanns förr i tiden förråd, vedbod, systembolag, bastu, islada, bageri, bagarstuga, stall och utetoa för både damer och herrar. Dörrarna som tidigare knappt gick att stänga är fixade och nästa vecka ska Kåre och Kristina påbörja arbetet med att röja undan bland alla gamla saker som finns kvar i utrymmena. I samband med första advent är det nämligen premiär för en ny tradition i Haparanda.
Under två dagar, 29-30 november, blir det julmarknad i 1800-talsmiljö när Kåre och Kristina öppnar portarna till innergården för alla som vill sälja sina produkter. Det ska erbjudas plats i magasinen och ges möjlighet att hyra marknadsbord utomhus. De har tidigare haft mingelkvällar med mat och rundvandring och hoppas att julmarknaden ska få samma positiva reaktioner.
Renoveringen är dock inte slut med uthuslängan. Sommaren 2013 återöppnades den gamla handelsboden som den här sommaren lockat cirka 5 000 besökare. Nästa sommar kommer de att öppna ytterligare en handelsbod i byggnaden samtidigt som en renovering av huset ska projekteras. Totalt tolv rum och två kök finns på de två våningarna och Kåre och Kristina har en vision om att själva bo i en del av huset.
Två år har gått sedan de köpte fastigheten och de tycker fortfarande att det är en speciell känsla att vara i huset bland alla saker som aldrig blev slängda på soptippen utan sparades för framtiden.
– Man blir automatiskt mycket lugnare när man är här utan att man tänker på det, säger Kristina.
Träden som höll på att förstöra huset från utsidan har kapats och de överfulla hängrännorna har rensats. Balkongen var nerlövad och lämnad åt sitt öde. Här hade en ny björk börjat slå rot. Naturen hade börjat ta över. Om huset och uthusen fått stå tomma i ytterligare fem år hade de varit dödsdömda. Då hade renoveringen blivit betydligt mer omfattande.
Kristina och Kåre säger att de aldrig kommer att bli rika på projektet men hoppas H M Hermanson ska bli ett omtalat besöksmål som innebär att den historiska platsen lever vidare.
– Vi tycker det här är jätteskoj och det har blivit en passion som bara växer, säger Kåre.