Det känns som en fristad där drömmarna får styra riktningen. Amanda Dahlberg, 17 år, går sista året på estetiska gymnasiets teaterlinje.
- Teater är kul för jag gillar uppmärksamhet, om man får säga så, säger Amanda när vi satt oss till ro i en tom replokal.
Vad ger teatern dig?
- Den ger mig energi, svarar hon utan att tveka en sekund. Amanda menar att det precis som andra konstnärliga intressen blir lite som en drog. Och känslan att stå på scen beskriver hon som skräckblandad förtjusning.
- Jag älskar att synas och är en sprallig person, samtidigt som det är läskigt att lämna ut sig själv.
Amanda började sin teaterkarriär som nioåring då hon spelade en bortsprungen flicka i julkalenderpjäsen i stadsparken. Där väcktes intresset till liv för teater och hon började gå och se föreställningar och medverka i amatörteatergrupper. Idag är det hennes största dröm att jobba som skådespelare. Men hon förklarar att hon föredrar att spela teater framför att vara filmskådis, och jämför med musik.
- Det är så mycket häftigare att uppleva ett band live. Det är samma med teater.
Blandade känslor
Amanda vill spela pjäser med mycket publikkontakt och blandade känslor. Det ska gå upp och ner i vågor, sorg blandat med lycka. Men mardrömmen är att bli pretentiös och självupptagen, som hon menar att det är stor risk att bli om man befinner sig i skådespelaryrket.
Hur ser du på den stora konkurrensen?
- Det är lite skrämmande att ge sig in i något med så fruktansvärd hög arbetslöshet. Första åren är nog hundår, inget kommer gratis, man får hanka sig fram. Men jag skulle känna mig olycklig om jag var tvungen att sitta framför ett skrivbord hela dagarna.
I sommar ska Amanda Dahlberg medverka i Stassteaterns dramavandring, ett jobb hon blivit erbjuden efter att hon var med förra året vilket var hennes första betalda jobb som skådespelare. För Amanda finns det ingen drömroll. Hon skämtar och säger att hennes drömroll inte är Julia i Romeo och Julia.
- Det viktiga är att man får en roll. Och sen får man göra den till sin drömroll, och göra det bästa man kan.