Studenten närmar sig med stora steg, snart kommer vi stå där i vita klänningar och svarta kavajer redo att springa ut till friheten, mot det okända, men vad kommer egentligen hända när vi väl har gått ut? Ska man plugga vidare eller söka jobb? Kommer man att flytta eller stanna kvar? Kommer man tappa kontakten med folk man lärt känna? På ett sätt längtar man så himla mycket, man har ju drömt nu i hela tre år efter just den här dagen, att äntligen bli fri. Men nu när den väl närmar sig blir man helt förvirrad av alla frågor som finns.
Jag ansökte som många andra till universitetet när det var den sista ansökningsdagen den 16 april. Jag minns att jag satt hela den kvällen och sökte efter skolor som jag skulle kunna tänka mig att gå utan att ens veta om jag ville plugga vidare i år eller om jag någonsin kommer vilja det. Det vet jag fortfarande inte. På ett sätt har jag alltid velat flytta härifrån, men nu har jag börjat tvivla. Tanken att flytta till ett helt nytt ställe och behöva lära känna helt nya människor skrämmer mig helt enkelt, varför skulle man vilja göra det när man redan har så många fina människor här runt omkring sig som står en så nära trots att det är här uppe i kalla Norrbotten?
Fast hur som helst kommer allting att förändras vare sig vi vill det eller inte, vare sig vi pluggar vidare eller inte. Vi kommer bli tvungna att kliva ut i vuxenvärlden och skaffa jobb, börja leva livet på ett helt annat sätt än vad vi är vana vid. Folk som jag känner kommer kanske fara iväg och plugga i andra delar av Sverige och till och med ända bort till USA, dem kommer man inte kunna träffa lika ofta som man skulle vilja och man kommer inte heller komma till skolan varje dag och träffa alla som man är van vid. Det är så mycket småsaker som kommer att förändras och jag önskar att jag hade varit mer förberedd.
Jag känner mig inte redo att planera vad jag vill göra resten av mitt liv, alla säger att man ska plugga vidare så fort som möjligt, men jag säger tvärt om. Jag vill ta var dag som den kommer, hinna resa medan jag fortfarande är ung och se världen. Så om det betyder att stanna kvar här och jobba för att nå det, så får det bli så.
Den dagen jag känner för att sätta mig i skolstolen igen ska det vara på mina villkor, jag har pluggat nu i tolv års tid och känner mig redo för nya äventyr. Så nu kör vi alla studenter som går ut i år, vi glömmer allt som har framtiden att göra och ger folket en dag de sent kommer att glömma. För snart har vi tagit studenten!