Trots färska spår ? resultatlös lockjakt på listiga rödrävar

När räven smet förbi nere på Sädvajaures is förra torsdagens kväll, kunde vi inte ana att resten av jakten skulle utvecklas som den gjorde. Men jakt är jakt och det skulle vi bli varse. Under en långhelg turades jag och Göran Thörnäs om att locka med harskrik och att sitta som förhållsskyttar i markerna runt Silvervägen. Syftet var förutom att finslipa tekniken, även att knipa några rävar. Rödräven i fjällen har vunnit terräng i modern tid. Få fiender i form av stora rovdjur och låga skinnpriser har minskat riskerna för en räv. Och fjällturismen har bidragit med smulor och rester som hjälper rävarna att överleva vintrarna. Skickliga överlevare Fler rödrävar i fjällen är naturligtvis en minuspost för övrigt småvilt. Men det matnyttiga småviltet är anpassat till att ha en hög dödlighet och klarar sig ändå, om än i lägre antal. Sämre går det för fjällräven. Rödräven både dödar och konkurrerar med fjällrävarna. På senare år har länsstyrelsens personal försökt hålla efter rödräven uppe i fjällen, i syfte att rädda fjällräven från utrotning, men det är en ojämn kamp. Ytorna är stora och rödrävarna är skickliga överlevare. Man kan se detta som ett problem. Man kan också se det som en möjlighet. I det senare fallet kan man packa ner studsare, lockpipa och skidor och fara till fjälls. Så gjorde vi. Efter den första kvällen kunde vi summera ner tre pass och en siktad räv. Vi hade inte fått den räven, men var vid gott mod. Sedan passerade fredag morgon utan rävkontakt. Och fredagskvällen gick likadant. Vädret viktigt vid lockjakt Sådant sår tvivel. Det handlade inte om miljön; det går att locka räv i fjällen under rätt förhållanden. Det handlade inte om lätena vi gjorde; de har funkat förr. De mest påtagliga skillnaderna mot de aprildagar då jag lyckats på samma platser var vädret och snöförhållandena. Det blåste ganska friskt och det är aldrig bra vid lockjakt. Men det verkade som om ljudet från lockpiporna nådde ganska långt trots vinden. Kanske gjorde vinden rävarna nervösa, lite för nervösa för att de skulle våga sig på att stjäla en hare från något annat rovdjur? De kan inte använda sina sinnen lika bra när vinden viner och det vet de. Undviker lössnö Vi misstänkte ändå att det inte var hela förklaringen. Vi började fundera på den djupa lössnön. Inte för att rävarna var rädda för att färdas - deras spår ringlade färska varje morgon och de såg ut att täcka mycket mark. Men de kanske inte vågade utmana någon om en hare i djup snö? Erfarna rävjägare bekräftade att räven kan verka vara rädd för att hamna i knipa i lössnön, där den har svårt att springa. I de här markerna fanns risk för örn och ett och annat lodjur. Vi kanske inte hade något svar, men åtminstone en bra teori. Kanske vågade rävarna helt enkelt inte komma på skriken under de här förhållandena. Färska spår - Det här har varit intressant, men det vore roligt att få en räv, summerade Göran efter den rävtomma fredagen. Jag kunde bara hålla med. Blåst har jag aldrig gillat vid lockjakt. I fortsättningen kommer jag att vara mycket skeptisk till djup lössnö. Men vi fortsatte förstås att locka när vi ändå var på plats. Vi sökte pass i närheten av färska rävspår. Vi såg till att ha god sikt runt om passen. Ändå passerade lördag morgon, lördag kväll och till sist även söndag morgon utan räv. Jakten slutade alltså rävlös. Men vi hade i alla fall försökt. Och nästa gång kniper vi nog räven.

Trots färska spår ? resultatlös lockjakt på listiga rödrävar

Säg småviltjakt i fjällen och alla tänker ripa och tjäder. Om de inte tänker ständiga tvister om regelverket, förstås. Men det finns även annat småvilt i fjällmarkerna.