Traditionell show med tangokungen Sillanpää

Bella Notte med Jari Sillanpää Pontushallen Onsdag 20/12-06 <BR>I Finland är han större än jultomten (som kanske bor i Rovaniemi) och har spelat in den skiva som har sålt överlägset mest i hela nationens historia. En riktig tangohjälte och tillika kung. Men även om Jari Sillanpää är uppväxt i Luleå och också har tjänstgjort som servitör på några av stadens krogar, så kan man nog inte riktigt hävda att han har någon mera solid publikplattform - vare sig här eller i Sverige i övrigt. Det var följaktligen en tämligen gles skara av trogna anhängare som hade grupperat sig i Pontushallen på onsdagskvällen, när Jari Sillanpää demonstrerade sina skönsjungande talanger där. Han är förmodligen van med betydligt större publikhav, men accepterade även detta med bibehållet gott humör och bjöd in till en kväll av blandade julsånger (framförda på svenska, finska och engelska) samt somligt annat, smått och gott och ständigt melodiöst. Och det går inte att säga något annat än att det här var en strikt traditionsbunden föreställning, som vänligt offererades. Jari Sillanpää själv var klädd i artigt svart, kompletterat med en vit skjorta, och han rörde sig utan några alltför djärva svängningsradier framför en åtta personer omfattande kör, som upprätthöll något som inte kan kallas för annat än ett stycke saktmodigt sväng. Bland musikerna markerade sig en saxofonist som besvärsfritt kunde blåsa sig till julafton och tillbaka och insatta i sitt sammanhang så fixade det här gänget ett tillräckligt melankoliskt gung, som belönades med kanske inte direkt starka men ändå varma applåder. Det vilade något absolut och stabilt finskt över kvällens övningar och i stort sett hade Jari Sillanpää kunnat göra vad han hade velat - han var lika fullt kvällens kung. Nu inledde han med Bella Notte (Lady och Lufsen på julafton, ni vet), gled sakta över i Zacharias Topelius Jag bor i den eviga vårens land och landsatte sig sedan i en vemodig gammal visa som hette Sparve lilla. Några vilsamma finska julsångsklassiker hanterades vederbörligen varsamt. Men onekligen kunde Jari Sillanpää vitsa till det när så behövdes också - han hade funderingar om att klä ut sig och sina musiker till tomtar och sticka i väg till Olivers Inn (!) och förklarade att ett av kvällens julpotpourrier hade han inte sjungit "sedan tiden på Midskogsskolan och det är ju inte mycket som har förändrats sedan dess". Allt nog: han arbetade sig trofast fram genom repertoaren och tillhörde man beundrarkretsen så visste man vad man skulle få. Och fick det också. Några andra än de riktigt trogna fansen var nog ändå inte på plats i Pontushallen. I så fall kanske de slogs av en nog så måttfullt trankil stämning men - även sådana försvarar ju sin plats, så här några dagar före dopparedan. Hyvä Joula, förresten (tror jag ju att det heter på suomiska)!

Traditionell show med tangokungen Sillanpää

Tangokungen Jari Sillanpää är större än jultomten i Finland. I Sverige har han inte samma starka fäste bland beundrare, men gjorde en solid insats på besök i gamla hemstaden Luleå.