Bettan och Lotta startade sin show redan vid sjutiden på lördagskvällen och jag trodde att det kanske skulle vara för tidigt för att det rätta gungeligunget skulle infinna sig men: jag hade inte behövt oroa mig alls.<br>Det här var nämligen så glittrigt och humoristiskt och sexigt totalunderhållande, som det bara rimligen kunde bli. Skulle jag tro.<br>Egentligen skulle ju Kicki Danielsson ha varit med här också. Men hon undergår för närvarande rehabiliteringsvård för sin alkoholism och har på grund av detta hoppat av turnén. Kollegerna Elisabeth Andreasson och Lotta Engberg sände henne varma tankar och hopp om tillfriskning. Men klarade också av showen själva på ett faktiskt helt igenom lysande sätt.<br>Både Bettan och Lotta är nämligen så drivna entertainers att de fixar det mesta som man kan göra på en scen.<br>Deras mellansnack är pepprat av roliga tvetydigheter om Bert Karlsson, Christer Sjögren, Magnus Uggla, med flera. De har ungefär hur många hits som helst, ur sina respektive karriärer, att ta fram och sjunga ut med.<br>De bjuder generöst ? och självironiskt ? på sig själva. Och det märks att de verkligen älskar det de håller på med. Och även den publik som kommit för att låta sig underhållas av dem.<br>Vid ett tillfälle bjöd Lotta upp en man ur publiken till en dansant svängom på scenen. Det visade sig vara revypappan Lasse Kjellstedt från Boden. En kär gammal bekant till henne.<br>Vid ett annat tillfälle virvlade hon ner från scenen och hamnade i knäet på ? denne recensent.<br>Hon lyfte av mig kepsen och satte den på sitt eget huvud. Såg mig djupt in i ögonen och sjöng Vem är det du vill ha? Och mycket har jag varit med om i den här branschen tidigare, men aldrig just detta. Otvivelaktigt väldigt angenämt.<br>Omgivna av duktiga dansare gick de här raska damerna också igenom en kavalkad av bekanta låtar, som Åh, vad jag älskade dej just då, 100 procent, Dag efter dag, La det swinge och Fyra bugg och en coca cola. För att nu bara nämna några av dem.<br>Ett väldigt snyggt country-medley innehöll, sedan det startats av Dueling banjos från filmen Den sista färden, även 9 to 5, I <br>Feel Like a Woman, Take Me Home, Country Roads och Tammy Wynettes Stand by Your Man.<br>Bettan slog ner hela sitt lilla jag på en pall och berättade om sig själv. Och så sjöng hon Taubes Så skimrande var aldrig havet. Med en osannolikt stor röst. Lite senare brakade hon även i väg i en fullt godtagbar opera-aria. Inkluderande avancerad mikrofonstativföring à la Lena Ph. Också.<br>Lotta spelade klassiskt piano i Für Elise. Och så joddlade de. Och fick publiken att göra det. Också.<br>De sjöng fint tillsammans i Feels Like Home och Lotta meddelade att hon nog innehade ?olympisk guldmedalj i flåshurtighet?, samt berättade fint om de värderingar om medmänsklighet och vidsynthet som pappa Lennart hade ympat in i henne och hennes syster under uppväxten i Pajala. Samt sjöng Juliet och Jonathan.<br>Jan-Anders Bjerger bidrog med stilfullt trumpetspel när tjejerna sjöng Amazing Grace och så avhandlade de skvallerpressen på ett muntert sätt och visade, gång på gång, vilka fullfjädrade artister de är.<br>På plats i publiken på Pite <br>havsbad fanns även den tjejtrio från Luleå som i schlagersammanhang som detta refererar till sig själva som Kicki-klubben.<br>Nu var ju inte Kicki där. Men det dög så bra med Bettan och Lotta också.<br> ? Toppenunderhållning! betygsatte den här trion lördagskvällens show.<br>Och den bedömningen köper även vi.
